Godis i stacken

Att mata myror på våren är nog en av de mest tacksamma aktiviteterna. Alla barn förstår glädjen av att få godis och myrorna reagerar på en gång!

image165


Här har vi testat vilken sockerbit som blev mest populär, den "torra" eller den som blöts upp med lite saliv. Den blöta är den till vänster i bild. Båda tycks ju lika populära bland myrorna, men de reagerade snabbare på den uppblöta biten.

Lycka!

image164


Att få sitta högt uppe och titta ner på alla vuxna, det är lycka! Det hissnar i magen när man tittar ner...
(En skön sluttning gör det lätt även för den minsta att komma upp!)

Vindruvsträd

Tortellini var inte så populärt bland skogens djur, i alla fall inte när det satt i en buske. Men senast hade Pinnemans föräldrar packat ner vindruvor i hans matsäck. Vi kunde konstatera att vindruvor är riktigt gott, trots det så orkade Pinneman inte med alla. Så nu finns det ett vindruvsträd i skogen!

image163


Ska bli spännande att se om detta är något som skogens djur gillar!?

Gillar maskar tortellini?

Pinnemans tortellini blev kvar på trädgrenarna. Fåglarna och rävarna tycker visst bättre om bröd än om pasta. Men det finns ju andra djur i skogen som kanske tycker bättre om pasta än vad fåglarna gör. I jorden finns maskar och undrar just om de gillar tortellini?

Ned grävdes den i alla fall och för att vi ska veta om någon ätit av den eller inte så markerades stället med en pinne. Blir spännande på fredag att gräva upp och titta!

image162

Hur långt kan du hoppa?!

En ekorre kan hoppa 30 cm till en halvmeter på marken och nu har vi testat om vi kan hoppa lika långt. Helt lätt är det ju inte, men får man ta sats så går det riktigt bra!

image161


Om ekorren känner sig hotad kan den hoppa 1,3 m- utan att ta sats!!! Det hoppet var svårt att slå, även om föräldrarna hjälpte till. Riktigt imponerad blir man när man hör att ekorren kan hoppa ca 5 m, när den tar luftsprång mellan träden och har tagit sats. Det känns svårslaget!

Man kan ju undra hur ofta det är som den verkligen slår i sin lilla tå och svans?!

Nyckelpigan

Nyckelpigan är ju knyttarnas symbol och ärligt talat har jag haft lite svårt för den. Inget fel på nyckelpigor i naturen, men att hitta på något kul med en hand- eller fingerdocka tycker jag är ganska svårt. Vad har nyckelpigor för personligheter egentligen?

Men nu har jag nog vuxit samman lite med min egen nyckelpiga. Hon är så liten att hon kan gömmas i handen och hon brukar flyga runt i skogen för att iakta eller hitta på saker åt knyttebarnen. Hon är ganska snäll och duktig, inte speciellt busig, men kompis med en massa andra djur.

image160


Hon är inköpt på IKEA ett år när de hade bland annat nyckelpigor bland sina fem kronors smådjur. Hon har massor av systrar i en låda, ifall hon skulle komma bort! (Lika bra att slå till när tillfället gavs!!!). Under magen har hon ett par resårband, så att man kan trä in ett finger.

En nyckelpiga jag har i handen
Hon kryper sakta upp efter armen
Sen så flyger hon bort sin kos
Men kanske landar hon på min nos!

I helgen missförstod familjens lilla knopp detta med min nos och en liten tränyckelpiga hamnade istället I nosen. Tur att det finns proffs som vant plockade bort den lilla pigan ur näsan. Men nu hamras mantrat "Nähä, ine pindel i nätan" om och om igen (Alltså; "Nej, ingen spindel i näsan", för här är alla småkryp spindlar just nu!).

OBS! Ingen Knytteskola fredagen den 18 april, nästa gång blir den 25 april!

Tortelliniträd

Denna gång hade Pinneman tortellini i sin matsäck. Just tortellini är en favorit bland både barn och vuxna, går snabbt att göra och är lättätet i skogen! Även denna gång var det på tok för mycket mat för att Pinneman skulle orka äta upp allt. Eftersom skogens djur var så förtjusta i smörgåsen förra gången, tänker Pinneman att de kanske tycker om tortellini också. Alltså skapas det ett tortelliniträd.

image159


Nu får vi se vad som händer; är fåglar och rävar lika förtjusta i pasta som de är i goda, hembakade smörgåsar med mycket smör på?!

Med hjälp av Pinnemans matsäck är det tänkt att vi ska utforska vad djuren i skogen tycker om och vad de inte vill att man ska lämna kvar.

Kurre Ekorre

Jag brukar förespråka naturmaterial när man är ute i skogen och att man håller det så enkelt som möjligt. Det är väl därför jag är så förtjust i Pinneman! Men nu har min tappra barngrupp stått vid "ekorrens gran" i regn och rusk i snart ett år och vi ser aldrig någon ekorre, trots sånger!

Så denna termin dyker Kurre Ekorre upp, i vinterskrud. Han är alls inte lika klumpig som ekorren i visan och inte heller speciellt rädd för barn. Tvärtom vill han gärna dela med sig av lite ekorrtips!

Barnen har fått lära sig hur ekorrar kan vara sådana bra hoppare. Knepet är enkelt, det handlar mycket om balans. Så vi har övat på att stå på ett ben. Skillnaden på att stå på ett ben med armarna längs kroppen och utsträckta är stor. Kurre har sin svans, men vi får använda armarna för att hitta balansen.

Ett annat ekorrknep är att fixera blicken på något. Har man sikte på en fast punkt är det lättare att hålla balansen. Blundar man är det ursvårt!

Så nu får Bockarna Bruses bro även bli en utmärkt balansbro. Kanske målet kan vara att själva kunna ta sig över på trädstammen, utan hjälp av vuxenhänder?!


image158

Nya äventyr med Pinneman

image157


Nu har Pinneman, tack och lov, kommit tillrätta och hans föräldrar har lovat att hålla lite bättre kolla på honom i framtiden. Så nu har Pinneman börjat på Knytteskola, han också. Han har en egen ryggsäck med sig med kåsa och matsäck. Varje gång så har dock Pinnemans föräldrar fyllt på med lite för mycket mat. Första gången var det på tok för mycket smörgåsar och hur gör man då? Pinneman tänker att kanske något djur är hungrigt och därför hänger han upp sina smörgåsar i ett träd som vi har markerat med en röd klänypa.

Mycket riktigt, nästa gång vi kom dit var alla smörgåsbitarna borta. Barnen gissade på att det var fåglarna och rävarna som ätit upp dem. Några rävar såg vi inte till, men när vi var tysta och lyssnade så hörde vi fåglarna. Och lät det inte som om de visslade "Tack för smörgåsen, Pinnaman!"?

Här handlar det såklart som kretslopp, vad tar naturen egentligen emot?! Genom Pinneman är det tänkt att vi ska utforska det denna vår. Smörgåsar kan man alltså med gott samvete lämna efter sig i lagom mängd. I alla fall om de är hembakade och goda!!!

Nykelpigetårta

Symbolen för Skogsknyttarna är nykelpigan och varför inte bjuda alla barnen på en nyckelpigetårta?! När min tjej fyllde "knytte" önskade hon sig en nykelpigetårta och den var inte svår att göra. En vanlig tårta med bottnar, grädde och bär fick ett "täcke" av rosa marsipan. Smält choklad penslades på som ansikte, men även som "lim" till bruna Non-stop prickar och vita minimarshmalows, som är ögon med en liten silverkula som "blänk" i mitten. Minimarshmalows doppade i choklad med tandpetare i sig blev spröt.

image156


Ät och njut!

Nu är vi igång!

Nu är vårens Knytteskola igång! Nya och gamla barn och föräldrar startade upp "på riktigt" i fredags, men det finns platser kvar om fler vill följa med!

Nu hoppas vi bara på riktigt bra väder på fredagarna under våren. Lovar att uppdatera bloggen bättre också, men idag får det bli bildlöst...

Kan redan nu flagga för att det INTE blir Knytteskola fredagen den

Glad påsk!

image155

Ny Knytteskola

image154


Nu tar Knoppskolan klivet upp och blir en Knytteskola. Den 28 mars drar en ny Knytteskola igång. Det är fredagar klockan 10-12 som gäller även i framtiden. Samma tid och plats som vanligt! Just nu planeras det för fullt och det lutar starkt åt lite miljötänk och lite matematiktänk. Vi får se vad som händer...

Är du intresserad av att delta så kontakta Friluftsfrämjandet i Storvreta eller lämna en kommentar! Alla är välkomna, även om Knytteskolan främst vänder sig till barn i tre- fyraårsåldern.

Pinnar får liv

Det är härligt att se att Pinneman är en viktig figur i Knoppskolan. Att barnen faktiskt upptäcker pinnarna och ger dem liv. Här är det en Pinneman som får gå på Bockarna Bruses bro.

image152


image153


Även Pinnemanns mamma fick gå en promenad. Det är ju något alldeles extra att få låna orginalet. Inte gör det något om det går sönder heller, det är ganska så lätt att fixa i ordning en ny. Slitstarkt material som man inte blir ruinerad av om olyckan är framme!!!

Pinneman går vilse, del 7

Ja, nu är Pinneman hemma igen hos sina föräldrar. Naturligtvis blev det ett stort välkomstkalas för Pinneman! De som har hängt med på tidigare skolor vet att Pinneman älskar att dricka något gott ur sin kåsa och därför blev det kalas med dryck i kåsa, när Pinneman själv fick välja.

Som tack för att alla barn följt med och lärt sig så mycket om skogen och vad som händer om man hamnar vilse fick de också en kåsa, så att de också kan vara med på fest om de vill!

image151


Filuftsfrämjandets snygga och mycket greppvänliga kåsor med Knyttemärket på. Den här modellen är den bästa barnmodellen, tycker jag. Kan vara svår att hitta ute i butiker, så det är tur att man kan köpa via Friluftsfrämjandet!

Pinneman går vilse, del 6

...

image143


"Tanten, som svarade när Pinnemamman ringde 112, skickar genast efter hjälp! Många pinnar ska ut i skogen och leta efter Pinneman och alla vet de att Pinneman ser ut som en pinne med näsa och så har han en blå mössa på sig. Alla samlas hos Pinnepappan som får berätta var han sist såg Pinneman och sen börjar man att leta. Polisen och civilförsvaret hjälper till att leta. De har sina uniformer på sig, men inga pistoler!

image148


Militären hjälper också till att leta. De har också uniformer på sig och en spårhund med sig. Militärernas uniformer gör att de nästan inte syns i skogen och de har heller inga vapen med sig.

image149


Även orienterare hjälper till att leta. De är bra på att hitta i skogen och att leta efter olika tecken.

image150


En av spårhundarna får upp ett spår och militären följer efter hunden. Då får han syn på en rad på stigen. Ser lite konstigt ut! Så får han syn på en till rad och tänker att det måste vara busiga harar som varit i farten. Men då ser han en tredje rad och förstår att detta kan inte vara hararnas verk utan måste vara gjort av någon annan. När han tittar sig omkring får han se en konstig julgran och sen en liten koja med inhängnad trädgård. När han står helt tyst och lyssnar mycket noga så hör han någon som sjunger. Militären och hunden går fram till kojan och militären får syn på en pinne med näsa och blå mössa. -"Är du Pinneman?" undrar han. Pinneman blir rädd för militären och vill inte alls prata, dessutom vet han att man inte ska prata med vem som helst. Men då säger militären -"Jag hjälper Pinnemamman och Pinnepappan att leta efter dig, är du Pinneman?". Då blir Pinneman glad, för om militären känner hans mamma och pappa, så törs han lite på honom. Pinneman är ganska så trött, så militären får bära honom hem!"

Äntligen är Pinneman hittad! Det kan vara bra att prata om vilka det är som letar efter en borttappad person. Ofta förknippar barn poliser och militärer med vapen och att de är farliga (lite konstigt kanske!). De kan bli skrämda av uniformerna. Likaså av spårhundar. Då är det bra att man pratat om det, att det inte alls förekommer vapen och att människor i uniform är snälla. Samma sak med hundarna.

Barn som är vilse kan nästan gömma sig om det ser poliser eller hundar om de är rädda för dem, så prata massor om det här om det verkar som om barnen är oroliga!

När Pinneman blir hittad är det så bra att han har sin mössa på sig, så att militären känner igen honom. Återigen- det är viktigt att lära barnen att INTE klä av sig! Militären berättar också att han känner Pinnemans föräldrar och nämner dem vid namn. Många barn lär sig att de aldrig får gå iväg med främmande och den regeln gäller såklart även när man är vilse. Därför måste en vuxen kunna "legitimera sig", det vill säga bevisa att han är vänn till familjen. Jätteviktig om barn försvinner på stormarknader eller tågstationer till exempel. Tänk även på det om du som vuxen hittar ett vilset barn; ta inte bara med dig barnet till informationsdisk eller polisstationen. Respektera att barnet inte ska gå iväg med dig som främling utan stanna hos barnet och be någon annan vuxen hämta hjälp.

Nästa gång blir det välkommst kalas i Pinnefamiljen!

Kul med bajs

image147


Snö eller inte, det är alltid kul när man hittar djurspillning. I alla fall om man är i förskoleåldern! Genom bajset kan man gissa vilket djur det är som varit där. Rådjurs, älg och harbajs är nog roligast, eftersom man kan använda dem till en del. Ta hem några kulor och plantera i en kruka. Har man tur så växer det upp något och på så sätt kan man få veta vad djuret hade ätit! Om man målar krukorna lite kul så kan man ge bort dem... Till exempel kan man måla harnäsa och tänder på en lerkruka och sätta fast två öron av filt på baksidan. Vips har man en harkruka med växande harbajs. Passar bra i påsk!

Eller så torkar man bajset, trär upp dem på tråd, målar dem ordentligt med lack och öser över glitter- sen är man stolt ägare till ett "diamanthalsband". Det är bara de "invigda" som kan gissa vad det är gjort av, alla andra tycker bara att det är snyggt!!!

Fiffig idé

image146


Helt lätt är det inte att fota en kille som inte alls fattar varför hans regnbyxor plötsligt har blivit så intressanta, men jag hoppas att ni ändå kan se! En pappa i min grupp har nämligen löst det lilla problemet med hängslen som halkar ned genom att fästa ihop dem med en påsklämma. Funkar ju också på ryggsäckar som inte vill sitta på plats.

Jättesmart, tycker jag! Billig idé och de flesta har väl en påsklämma hemma redan.

Chokladvåfflor

image145


Om man inte riktigt kan bestämma sig för om man ska ha mat eller fika med sig på utflykten, så kommer här ett ljuvligt mellanting- chokladvåfflor!

Man startar redan kvällen före genom att blanda ihop degen. Det går snabbt och då är det bara att grädda på morgonen. Väl värt det lilla extra besväret!

Du behöver:
4 2/3 dl vetemjöl
2 msk strösocker
2/3 kakao
1 tsk salt
1 påse torrjäst
75 g smör
150 g hackad mörk choklad
3 3/4 dl mjölk
1 tsk vaniljsocker
3 ägg, gula och vita separerade

Så här gör du:
På kvällen siktar du ned mjöl, socker, kakao, salt och jäst i en stor skål. Lägg smöret och 50 g choklad i en kastrull och smält på svag värme. Rör sedan i mjölk och vaniljsocker. Häll detta över de torra ingredienserna. Blanda och täck med plastfilm. Låt stå i rumstemperatur över natten.

På morgonen blandar du i äggulorna i smeten, samt 100g hackad choklad. Vispa äggvitorna till ett hårt skum i en separat bunke.. Vänd försiktigt ned detta i smeten.

Grädda sedan våfflorna som vanligt i ett välsmort våffeljärn. Gott som det är eller med hallonsylt. Extra lyx blir det såklart med vaniljglass och chokladsås!

Ett litet tips

En del saker är så enkla att man glömmer bort dem, så därför kommer här ett sådant litet tips (eller påminnelse!). Nu när det är kallt när man är ute kan det bli krångligt när man ska äta. Är man ute länge vill man kanske äta varmt och det tar sin tid. När barnen ska äta måste de ta av sig de tjocka, varma tumvantarna för att nå om skedar och kåsor. Men då blir händerna kalla och då slutar de ofta att äta. Visst kan man mata sitt barn, men efter ett par år vill de ju gärna äta själva (och det är väl lite meningen också!).

image144


Jag brukar skicka med matvantar i packningen. Det vill säga tunna fingevantar som åker på när man ska äta och tas av när man ska leka igen. Håller inte värmen som ett par täckvnatar, men står emot en del kyla och gör det lättare att greppa. Lätta att tvätta är de också, så det gör inget om de blir kladdiga av varm choklad eller ketchup!

Ingen värdsnyhet, men ett litet tips i alla fall. Det funkar såklart lika bra för vuxna!!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0