skogsknopp

Tortellini var inte så populärt bland skogens djur, i alla fall inte när det satt i en buske. Men senast hade Pinnemans föräldrar packat ner vindruvor i hans matsäck. Vi kunde konstatera att vindruvor är riktigt gott, trots det så orkade Pinneman inte med alla. Så nu finns det ett vindruvsträd i skogen!

Pinnemans tortellini blev kvar på trädgrenarna. Fåglarna och rävarna tycker visst bättre om bröd än om pasta. Men det finns ju andra djur i skogen som kanske tycker bättre om pasta än vad fåglarna gör. I jorden finns maskar och undrar just om de gillar tortellini?

Ned grävdes den i alla fall och för att vi ska veta om någon ätit av den eller inte så markerades stället med en pinne. Blir spännande på fredag att gräva upp och titta!

En ekorre kan hoppa 30 cm till en halvmeter på marken och nu har vi testat om vi kan hoppa lika långt. Helt lätt är det ju inte, men får man ta sats så går det riktigt bra!

Om ekorren känner sig hotad kan den hoppa 1,3 m- utan att ta sats!!! Det hoppet var svårt att slå, även om föräldrarna hjälpte till. Riktigt imponerad blir man när man hör att ekorren kan hoppa ca 5 m, när den tar luftsprång mellan träden och har tagit sats. Det känns svårslaget!

Man kan ju undra hur ofta det är som den verkligen slår i sin lilla tå och svans?!

Nyckelpigan är ju knyttarnas symbol och ärligt talat har jag haft lite svårt för den. Inget fel på nyckelpigor i naturen, men att hitta på något kul med en hand- eller fingerdocka tycker jag är ganska svårt. Vad har nyckelpigor för personligheter egentligen?

Men nu har jag nog vuxit samman lite med min egen nyckelpiga. Hon är så liten att hon kan gömmas i handen och hon brukar flyga runt i skogen för att iakta eller hitta på saker åt knyttebarnen. Hon är ganska snäll och duktig, inte speciellt busig, men kompis med en massa andra djur.

Hon är inköpt på IKEA ett år när de hade bland annat nyckelpigor bland sina fem kronors smådjur. Hon har massor av systrar i en låda, ifall hon skulle komma bort! (Lika bra att slå till när tillfället gavs!!!). Under magen har hon ett par resårband, så att man kan trä in ett finger.

En nyckelpiga jag har i handen
Hon kryper sakta upp efter armen
Sen så flyger hon bort sin kos
Men kanske landar hon på min nos!

I helgen missförstod familjens lilla knopp detta med PÅ min nos och en liten tränyckelpiga hamnade istället I nosen. Tur att det finns proffs som vant plockade bort den lilla pigan ur näsan. Men nu hamras mantrat "Nähä, ine pindel i nätan" om och om igen (Alltså; "Nej, ingen spindel i näsan", för här är alla småkryp spindlar just nu!).

OBS! Ingen Knytteskola fredagen den 18 april, nästa gång blir den 25 april!

Denna gång hade Pinneman tortellini i sin matsäck. Just tortellini är en favorit bland både barn och vuxna, går snabbt att göra och är lättätet i skogen! Även denna gång var det på tok för mycket mat för att Pinneman skulle orka äta upp allt. Eftersom skogens djur var så förtjusta i smörgåsen förra gången, tänker Pinneman att de kanske tycker om tortellini också. Alltså skapas det ett tortelliniträd.

Nu får vi se vad som händer; är fåglar och rävar lika förtjusta i pasta som de är i goda, hembakade smörgåsar med mycket smör på?!

Med hjälp av Pinnemans matsäck är det tänkt att vi ska utforska vad djuren i skogen tycker om och vad de inte vill att man ska lämna kvar.

Jag brukar förespråka naturmaterial när man är ute i skogen och att man håller det så enkelt som möjligt. Det är väl därför jag är så förtjust i Pinneman! Men nu har min tappra barngrupp stått vid "ekorrens gran" i regn och rusk i snart ett år och vi ser aldrig någon ekorre, trots sånger!

Så denna termin dyker Kurre Ekorre upp, i vinterskrud. Han är alls inte lika klumpig som ekorren i visan och inte heller speciellt rädd för barn. Tvärtom vill han gärna dela med sig av lite ekorrtips!

Barnen har fått lära sig hur ekorrar kan vara sådana bra hoppare. Knepet är enkelt, det handlar mycket om balans. Så vi har övat på att stå på ett ben. Skillnaden på att stå på ett ben med armarna längs kroppen och utsträckta är stor. Kurre har sin svans, men vi får använda armarna för att hitta balansen.

Ett annat ekorrknep är att fixera blicken på något. Har man sikte på en fast punkt är det lättare att hålla balansen. Blundar man är det ursvårt!

Så nu får Bockarna Bruses bro även bli en utmärkt balansbro. Kanske målet kan vara att själva kunna ta sig över på trädstammen, utan hjälp av vuxenhänder?!

Nu har Pinneman, tack och lov, kommit tillrätta och hans föräldrar har lovat att hålla lite bättre kolla på honom i framtiden. Så nu har Pinneman börjat på Knytteskola, han också. Han har en egen ryggsäck med sig med kåsa och matsäck. Varje gång så har dock Pinnemans föräldrar fyllt på med lite för mycket mat. Första gången var det på tok för mycket smörgåsar och hur gör man då? Pinneman tänker att kanske något djur är hungrigt och därför hänger han upp sina smörgåsar i ett träd som vi har markerat med en röd klänypa.

Mycket riktigt, nästa gång vi kom dit var alla smörgåsbitarna borta. Barnen gissade på att det var fåglarna och rävarna som ätit upp dem. Några rävar såg vi inte till, men när vi var tysta och lyssnade så hörde vi fåglarna. Och lät det inte som om de visslade "Tack för smörgåsen, Pinnaman!"?

Här handlar det såklart som kretslopp, vad tar naturen egentligen emot?! Genom Pinneman är det tänkt att vi ska utforska det denna vår. Smörgåsar kan man alltså med gott samvete lämna efter sig i lagom mängd. I alla fall om de är hembakade och goda!!!

Symbolen för Skogsknyttarna är nykelpigan och varför inte bjuda alla barnen på en nyckelpigetårta?! När min tjej fyllde "knytte" önskade hon sig en nykelpigetårta och den var inte svår att göra. En vanlig tårta med bottnar, grädde och bär fick ett "täcke" av rosa marsipan. Smält choklad penslades på som ansikte, men även som "lim" till bruna Non-stop prickar och vita minimarshmalows, som är ögon med en liten silverkula som "blänk" i mitten. Minimarshmalows doppade i choklad med tandpetare i sig blev spröt.