Egna talgbollar
När vi gjorde fågelmatare av PET-flaskor använde vi även locken till en burk. Den burken använde vi sedan som gjutform för egna talgbollar.
För att göra egna talgbollar till småfåglarna behöver man;
Cocosfett eller ister
Fågelfrön
Snöre
Burk att "gjuta" i
Kastrull
Eld eller något annat att värma det hela på.
För att göra egna talgbollar till småfåglarna behöver man;
Cocosfett eller ister
Fågelfrön
Snöre
Burk att "gjuta" i
Kastrull
Eld eller något annat att värma det hela på.
Vi smälte cocosfett i en kastrull som vi ställde bredvid elden. När fettet smält så blir det JÄTTEVARMT, så se upp med fingrarna! Rör ner fågelfrön i det smälta fettet och rör runt med en pinne så att det blandar sig. Om man vill kan man vänta tills det nästan stelnat och då rulla bollar med händerna.
Annars lägger man ner ett snöre som en ögla i en burk och häller på fettet och fröna. Låt burken stå och svalna och sedan är det bara att plocka ut en egen talgboll.
Andra variandet är att sätta en gren i hålet på en blomkruka, hälla i massan och när den svalnat får man en talgklocka som fåglarna kan sitta på pinnen och äta ur. Eller så kan man fästa ett snöre i en utslagen, stor kotte som man doppar ner i fettet och fröna. Den kotten kan fåglarna sedan picka frön ur.
Fågelmatare
Att mata vinterfåglar är både roligt och intressant. Här gör vi egna fågelmatare av toma och rena PET-flaskor. Det går bra med vilken plastflaska som helst. Vi använde bara 0,5 l flaskor, men vill man kan man såklart göra en jättestor fågelmatare också!
För att göra fågelmataren behöver man;
En tom och ren plastflaska
Ett större plastlock (från tex en yoghurthink eller cremé fraichburk)
Snöre och kanske en liten pinne
Sax eller kniv
Så här gör man:
Klipp eller skär två hål ett par cm från flaskans botten. Trä igenom ett snöre eller en pinne som du sedan knyter ett snöre i, för att få en upphängningsögla.
Klipp eller skär två lite större öppningar ett par cm från flaskans hals. Igenom dessa hål ska sedan fröna rinna ut.
Gör ett hål i plastlockets mitt, lika stort som flaskans öppning. Sätt locket på flaskhalsen.
Fyll på med frön.
Skruva på korken.
Flaskan ska sedan hänga upp och ned i trädet. Fröna rinner ut på locket, som blir ett bord som fåglarna kan äta ifrån.
En tom och ren plastflaska
Ett större plastlock (från tex en yoghurthink eller cremé fraichburk)
Snöre och kanske en liten pinne
Sax eller kniv
Så här gör man:
Klipp eller skär två hål ett par cm från flaskans botten. Trä igenom ett snöre eller en pinne som du sedan knyter ett snöre i, för att få en upphängningsögla.
Klipp eller skär två lite större öppningar ett par cm från flaskans hals. Igenom dessa hål ska sedan fröna rinna ut.
Gör ett hål i plastlockets mitt, lika stort som flaskans öppning. Sätt locket på flaskhalsen.
Fyll på med frön.
Skruva på korken.
Flaskan ska sedan hänga upp och ned i trädet. Fröna rinner ut på locket, som blir ett bord som fåglarna kan äta ifrån.
Här hänger några av de fågelmatare som vi gjorde!
Återvinning
På vägen till Knytteplatsen ligger BILEN! Det var längesedan någon lämnade den här. Den ligger upp och ned, den är super trasig. Och alla älskar den! Då, för massor av år sedan, var det ett smart sätt att bli av med en gammal bil. Bara dumpa den där man inte såg den och så var den borta. Knyttebarnen kommer aldrig att tro att lösningen är så enkel. Redan nu vet de att bananskalen inte alls förmultnar om man kastar ut dem ur bilen. De är en generation som sopsorterar lika enkelt som de gör allt annat vardagligt. Kanske är det också Knyttarna som måste växa upp med ett förstånd om att vi inte bara kan producera mera och kräva mera av jorden och dess resurser utan också måste ge något tillbaka. Kanske att den tanken kommer att vara helt vardaglig för dem?! Man kan ju hoppas!
Tills dess att 3- och 4-åringarna av idag har blivit vuxna så är det vårt ansvar, vi som är vuxna nu, att inte föra över alla våra egna misstag och ovanor. Det är vi som måste visa på lösningarna på en jord kom kämpar på- trots allt. Den här Knytteskolan handlar dock inte om lösningen på växthusproblem eller ozonhål, fast kanske ändå... Den här Knytteskolan handlar om det där lilla man ändå kan göra själv för att göra skillnad, samtidigt som man har kul, gör något tillsammans och kanske lär sig ett och annat.
Vinterfåglar
Här är ännu flera fåglar som övervintrar i Sverige och som gärna kommer och äter på fågelbordet om man lägger ut mat åt dem:
BLÅMESEN sitter nästan aldrig stilla utan hoppar hit och dit. På sommaren ser man nästan aldrig till blåmesen eftersom den håller till uppe i lövträdens kronor där den letar insekter. Men på vintern kommer den gärna fram till fågelbordet för att äta.
KOLTRASTEN sjunger gärna in våren. Om det är varmt börjar den redan i januari. Koltrastar älskar mask, men på vintern äter den gärna bär och frön eller något annat som den hittar på fågelbordet. Koltrastarna bor i skogen, men många koltrastar trivs i staden också eller hemma i någons trädgård.
NÖTSKRIKAN är en släkting till kråkan, skatan och kajan. Den är lite större än de andra fåglarna vid fågelbordet. Nötskrikan älskar ekollon, som den samlar om hösten och gömmer lite här och var i skogen för att äta på vintern. Det kallas för att hamstra.
NÖTVÄCKAN är duktig på att klättra upp och ned efter trädstammarna. När den klättrar nedåt klättrar den med huvudet före. Nötväckan samlar på frön, bär och nötter som den gömmer i skogen för att äta på vintern. Men på sommaren tycker de om att äta insekter som den hittar i träden.
TALGOXEN är en nyfiken liten fågel som gärna kommer och äter på fågelbordet. Talg är det godaste den vet, men den äter också frön, larver och insekter.
Talgoxen bor gärna i en fågelholk, men vilken hålighet som helst duger. Ibland bygger den bon på lite knasiga ställen, som en brevlåda till exempel.
GRÅSPARVEN och PILFINKEN är ganska lika varandra och de kommer ofta tillsammans. Gråsparven har en grå hätta på huvudet och pilfinken är brun. Pilfinken har även en svart fläck på kinden.
Varken när man är Knyttebarn eller Knytteförälder behöver man känna till en endaste liten fågel vid namn. Men det kan vara kul att känna igen några! Hemma hos oss är Koltrasten favoriten nummer 1!
Alla foton är lånade från olika ställen på nätet.
Haren och domherren
Knyttepasset började med en samling och i den kom haren och domherren fram. Först som ett litet drama, dramatiserat med mjukdjur, och sedan som en sång;
Haren han sitter på skaren
Haren han sitter på skaren
och undrar vad domherren gör.
Domherren sitter i busken
och är på eländigt humör.
Domherren tänker på knoppar
och haren han tänker på kål.
Båda är sura och arga
- de tycker att vintern är snål!
Domherren tänker på domfrun.
Hon fryser väl också, kan tro.
När blir det solsken och grönska
och när får man ungar i bo?
Textern är av Britt G. Hallqvist. En helt underbar liten visa som verkligen rymmer alla de där känslorna man kan ha i slutet av vintern och början av våren. När kommer egentligen grönskan och värmen? Sen leder den automatiskt in på dagens tema "vinterfåglar och hur de klarar sig över vintern". Helt lätt har de det inte! Kanske att vi människor kan hjälpa till lite?
Men först fick alla gå på fågelskådning och lära sig lite mer om de fåglar som övervintrar i Sverige.
DOMHERREN ser man oftast på vintern, det är då den kommer fram för att äta. På sommaren bor domherrarna långt inne i skogen. De äter gärna frön, knoppar och bär. Rönnbären är favoriterna!
Första knyttepasset i februari
Dagarna innan första knyttepasset kom det massor av snö. Min annonsering var usel och listan på barn ganska så kort. Men sen kom bil efter bil... Mun till mun-metoden hade lockat många fler barn än jag kunnat föreställa mig. Jättehärligt! Vi var ett härligt stort gäng som pulsade ut i skogen för att lära oss mera om våra vinterfåglar.2009 års Knytteskola
Så är årets Knytteskola igång. Vi har redan hunnit med två träffar, det är bara bloggen som släpar efter. Ytterligare två träffar är inplanerade i vår och så sker resten av Knytteskolan i höst. Eftersom jag heltidsarbetar numera så kändes det som ett bra upplägg.
På väg mot nya mål
När jag tog steget från hemma-mamma till jobbar-mamma, så räckte tiden inte till. Vardagsstress är det värsta jag vet, så för att hela familjen skulle kunna ställa om sig i lugn och ro tog jag time out från en massa aktiviteter, bland annat Friluftsfrämjandet.
Någon Knopp- eller Knytteskola har det inte blivit i höst. Men jag spånar på en till nästa år. Fick jag till det med tider och så, så står en Skrinna-skola också på önskelistan. Men tills dess finns det annat att blogga om.
Knoppfröken ska nämligen ta det stora steget från fritids fröken till heltidsfröken. Japp!!! Här ska förhoppningsvis bli Knopp-, Knytte och Mulleskolor på heltid i framtiden. Inte i morgon och inte ens efter nyår, men sen så....!
Det är mycket som ska klaffa, fixas och ordnas. Häng med på den resan, här på bloggen!
Någon Knopp- eller Knytteskola har det inte blivit i höst. Men jag spånar på en till nästa år. Fick jag till det med tider och så, så står en Skrinna-skola också på önskelistan. Men tills dess finns det annat att blogga om.
Knoppfröken ska nämligen ta det stora steget från fritids fröken till heltidsfröken. Japp!!! Här ska förhoppningsvis bli Knopp-, Knytte och Mulleskolor på heltid i framtiden. Inte i morgon och inte ens efter nyår, men sen så....!
Det är mycket som ska klaffa, fixas och ordnas. Häng med på den resan, här på bloggen!
En idé för kvistar
På en av sommarens resor hittade jag denna lilla idé med kvistar, som jag bara var tvungen att ta med mig hem i bagaget. Ja, inte själva kvistarna alltså utan idén som sådan!
Detta finna arrangemang hittade jag hos Mulle Meck i Hudiksvall. Det är kvistar som man lindat in med kreppapper och dekorerat med silkespapper och annat fint. Så har man böjt in grenarna på själva kvisten. Om detta har något annat syfte än att vara dekorativt vet jag inte, men fint blev det! Något för en regnig pysseldag kanske?!
Sommarväv
Det är ingen knopp- eller knytteskola under sommaren, men jag tänkte komma med lite idéer och tips på vad man kan göra under sommaren, i grupp eller själva.
Ett konstverk är ju inte fel och är man fler kan man ordna galleri i en park!
Ett konstverk är ju inte fel och är man fler kan man ordna galleri i en park!
På bilden har man målat slanorna vita, men jag tror att smala björkstammar skulle vara ändå finare! Antinge har man ett par som man vässar och sticker ner i marken eller så har man sådan tur att man hittar två som står lagom nära varandra. Unga tallar borde ju också bli hur fint som helst!!!
Sen är det bara att spänna varp och avsluta med att väva med långa gräs, strån, blommor eller smala kvistar. Bara fantasin som sätter gränser och det kan bli hur fint som helst!!! Om man har en plats man brukar besöka och som även andra kommer till kan man kanske sätta upp en liten skylt att andra gärna får väva. Så blir det som ett ständigt pågående konstverk!
Håller man till på en förskolegård eller liknande och är omgivet av ett tråkigt Gunnebostängsel så är det här ett perfekt sätt att piffa upp det på!
Sen är det bara att spänna varp och avsluta med att väva med långa gräs, strån, blommor eller smala kvistar. Bara fantasin som sätter gränser och det kan bli hur fint som helst!!! Om man har en plats man brukar besöka och som även andra kommer till kan man kanske sätta upp en liten skylt att andra gärna får väva. Så blir det som ett ständigt pågående konstverk!
Håller man till på en förskolegård eller liknande och är omgivet av ett tråkigt Gunnebostängsel så är det här ett perfekt sätt att piffa upp det på!
Pinnemans farmor!
På avslutningen så stod denna filur och väntade på oss vid vår samlingsplats;
Det är PinnePia och hon är skapad av föräldrar och barn i gruppen (antar jag?!). En liten (?!) avskedspresent och som dessutom ska kompletera de två andra pinnarna som ju är killar. Det har blivit en del genusprat i gruppen! Nu när Knytteskolan är avslutad så kan jag kanske avslöja att Pinneman är väl mest en kille av tradition, en som heter "man" blir ofta en maskulin varelsen. Så slarvades ju denna Pinneman bort och skulle snabbt ersättas, i all hast fick faktiskt Petter, från sagopåsen om Petter och hans fyra getter, rycka in. Inga andra barn än mina egna visste ju att det var Petter, men eftersom de är med i gruppen fick det bli PinnePetter!
Tanken var såklart att PinnePia skulle flytta med hem till mig och min familj, men min yngsta dotter är helt övertygad om att detta är Pinnemans farmor, som det ju talats en del om. Någon annans farmor kan man ju bara inte släpa med sig hur som helst och helst ska hon stå kvar och vänta på PinnePetter i skogen. Som en kompromiss så står hon nu i tomtgränsen och spanar efter PinnePetter. Samtidigt tror jag hon får en och annan bilist att haja till lite och förhoppningsvis följa uppmaningen att köra varsamt förbi vårt hus!
Tack alla stora och små för denna termin i Knytteskolan!
Tanken var såklart att PinnePia skulle flytta med hem till mig och min familj, men min yngsta dotter är helt övertygad om att detta är Pinnemans farmor, som det ju talats en del om. Någon annans farmor kan man ju bara inte släpa med sig hur som helst och helst ska hon stå kvar och vänta på PinnePetter i skogen. Som en kompromiss så står hon nu i tomtgränsen och spanar efter PinnePetter. Samtidigt tror jag hon får en och annan bilist att haja till lite och förhoppningsvis följa uppmaningen att köra varsamt förbi vårt hus!
Tack alla stora och små för denna termin i Knytteskolan!
Sista gången
På självaste nationaldagen var det Knytteavslutning. Strålande väder och stor uppslutning, från en del kom hela familjen. Det kändes nästan som en skolaslutning, lite högtidligt fast ändå glatt.
Som vanligt var det medlajutdelning också, en Knyttemedalj var alla värda. Men först fick alla göra ett litet uppdrag.
Som vanligt var det medlajutdelning också, en Knyttemedalj var alla värda. Men först fick alla göra ett litet uppdrag.
Alla barn klarade av sina uppdrag med hjälp av sina föräldrar. Medlajerna kom på och så var det dags för dagens svåraste uppdrag, att balansera helt själv en liten bit på "Bokarna Bruses" stock. Vingligt och inte helt lätt, men av ekorren har vi ju fått en hel del balanstips!
Tärningsuppdraget är ett aktivitetskort från den fantastiska boken "Leka och lära matemataik ute". Det här fina kortet har Gerd Strandberg stått för.
Tärningsuppdraget är ett aktivitetskort från den fantastiska boken "Leka och lära matemataik ute". Det här fina kortet har Gerd Strandberg stått för.
Silver paket
PinnePetters föräldrar hade rest bort, så det var hans farmor som skulle fixa matsäcken åt honom. Instruktionerna var att det skulle vara gott och nyttigt, något som passar bra som matsäck i skogen. Barnen hade många bra matsäcksförslag, men farmor hade packat ned ett silvrigt paket till PinnePetter.
Silvrigt och spännande. Det visade sig innehålla små söta sockergodisar! Inte så nyttigt (men gott!). Såklart blev inte PinnePetter så mätt, även om han först blev väldigt glad över att få godis en vanlig fredagförmiddag. Ett annat problem var silvret. -"Äh, släng det bara!", hade farmor sagt. Men så får man väl inte göra?! Tur att alla barnen finns, så att de kunde lära PinnePetter att skräpet måste man ta med hem!
Men allt godis orkade inte PinnePetter äta upp, så det blev ett sockerträd. Nu får vi se om fåglarna och rävarna tycker om detta?!
Men allt godis orkade inte PinnePetter äta upp, så det blev ett sockerträd. Nu får vi se om fåglarna och rävarna tycker om detta?!
Ekorren i granen
Ekorr´n satt i granen
Skulle skala kottar
Fick han höra barnen
Då fick han så bråttom
Hoppa han på tallegren
Stötte han sitt lilla ben
Och den långa ludna svansen
Älskad barnsång! Passar dessutom utmärkt att sjunga när man har lite livliga Knyttar i gruppen. För hur går det egentligen om man bara springer runt och skriker i skogen?! Det kan finnas de som blir lite rädda! Som tur är går det ju rätt så bra för ekorren i sången...
Sprang han hem till mamma
På den gröna ängen
Fick han med det samma
Krypa ned i sängen
Beska piller fick han då
Plåster på sin lilla tå
Och ett stort bandage om svansen.
Skulle skala kottar
Fick han höra barnen
Då fick han så bråttom
Hoppa han på tallegren
Stötte han sitt lilla ben
Och den långa ludna svansen
Älskad barnsång! Passar dessutom utmärkt att sjunga när man har lite livliga Knyttar i gruppen. För hur går det egentligen om man bara springer runt och skriker i skogen?! Det kan finnas de som blir lite rädda! Som tur är går det ju rätt så bra för ekorren i sången...
Sprang han hem till mamma
På den gröna ängen
Fick han med det samma
Krypa ned i sängen
Beska piller fick han då
Plåster på sin lilla tå
Och ett stort bandage om svansen.
Välkommen PinnePetter!
Som i alla barngrupper, slutar ibland en kompis och en ny kommer till. Hos oss är det ju Pinneman som slutat, eftersom han vill vara hemma med sitt nya bebissyskon. Istället har PinnePetter kommit. En ny liten pinne som ser nästan likdan ut. Eftersom vi talade om signalementen förra Knopp/Knytteskolan så har vi kollat in PinnePetter lite mer noga; han är en liten pinne, med näsa och två ögon. Men istället för en blå mössa, så han han ett rufsigt hår.
Så här i början har PinnePetter inte haft så bra ordning på sina saker. Fösta veckan hade han inget med sig, så barnen fick berätta vad man måste ha med sig i sin ryggsäck för att ha trevligt på Knytteskolan. Alla är vi nya någongång!
Så här i början har PinnePetter inte haft så bra ordning på sina saker. Fösta veckan hade han inget med sig, så barnen fick berätta vad man måste ha med sig i sin ryggsäck för att ha trevligt på Knytteskolan. Alla är vi nya någongång!
Dags för märken
Knytteskolan är inte slut ännu!!! Sista tillfället är den 6 juni, på själva nationaldagen. Då blir det såklart märken till alla, men redan nu har alla fått sina tygmärken. De kom redan förra gången i ett hemligt litet paket som låg under Knoppfröken.
En suddig bild, men ett äkta knyttemärke är det. Tror ännu inte att man kan stryka på dessa...?! Men annars finns det ju textillim, för den som inte vill sy. Att tex tråckla på märket på en Kånken kan vara riktigt jobbigt! Med märket på kan alla se att man är ett Knyttebarn och det är ju kul!
Nästa tillfälle
INGEN KNYTTESKOLA NU PÅ FREDAG, DEN 16 MAJ!!!
NÄSTA TILLFÄLLE ÄR PÅ FREDAG DEN 23 MAJ. SAMMA TID OCH PLATS SOM VANLIGT.
NÄSTA TILLFÄLLE ÄR PÅ FREDAG DEN 23 MAJ. SAMMA TID OCH PLATS SOM VANLIGT.
En ny pinne är född!
För den som hängt med i Knopp- och Knytteskolan ett tag så är ju Pinneman välbekant. I vintras gjorde även Pinnemans föräldrar besök under Vilseskolan. Då kunde man se att Pinnemamman var gravid! Förra gången saknades Pinneman i sin påse och istället fanns mellanbocken Bruse i den. Men denna gång var påsen tom. Eller, inte riktigt- det fanns istället ett brev i den.
Det visade sig att Pinneman fått en lillasyster så nu ska han vara hemma med sin mamma ett tag. Något som nog alla i gruppen kunde känna igen sig i eftersom de (nästan!) alla är så kallade 15-timmars barn på sina förskolor. Vilket betyder att de inte kunde fortsätta att gå lika mycket som de gjort innan när de fick småsyskon. Så nu ska vi hitta en ny Pinneman som kan följa med oss till skogen. Det gäller bara att hitta rätt grovlek, längd och en näsa på rätta stället!
PS! För den som undrar, så fick min egen 1,5-åriga dotter ha hand om Pinnemn (som hon älskar!) i skogen en gång och då tappades han bort. Inte så lätt att hitta en pinne bland alla andra pinnar, ens om den har uppnäsa och två små ögon!
PS! För den som undrar, så fick min egen 1,5-åriga dotter ha hand om Pinnemn (som hon älskar!) i skogen en gång och då tappades han bort. Inte så lätt att hitta en pinne bland alla andra pinnar, ens om den har uppnäsa och två små ögon!
Hungrig!
Kurre ekorre såg vi inte till denna gång heller. Trots vacker skönsång och lockrop. Men när vi senare träffade nyckelpigan berättade hon att Kurre blivit jagad hela natten av en hungrig räv. Som tur är kan ju Kurre ekorre hoppa väldigt bra, så räven fick inte tag i honom, men efteråt var ekorren riktigt trött. Så när vi var i skogen låg han hemma och sov.
Ett bra sätt att hämta nya krafter igen är ju att fylla på mer energi, så vi bestämde att vi skulle överraska Kurre med en färdig hopplockad måltid. Alla hämtade 10 kottar var och vips hade vi ett tagsbehov av kottar i en fin hög. Nu äter väl ekorrar annat än bara kottar under en dag, men om Kurre skulle vara lite bekväm av sig så skulle han nog kunna sätta i sig ca 200 av våra kottar på en dag. Det ser mycket ut, men det är bara fröet han vill ha och det är pyttelitet. Dessutom är Kurre inte så nogrann när han skalar kotten...! Man kan nog tänka sig att ett gäng skogsmöss kan få en trevlig kalasmiddag på det som blir över.
Ett bra sätt att hämta nya krafter igen är ju att fylla på mer energi, så vi bestämde att vi skulle överraska Kurre med en färdig hopplockad måltid. Alla hämtade 10 kottar var och vips hade vi ett tagsbehov av kottar i en fin hög. Nu äter väl ekorrar annat än bara kottar under en dag, men om Kurre skulle vara lite bekväm av sig så skulle han nog kunna sätta i sig ca 200 av våra kottar på en dag. Det ser mycket ut, men det är bara fröet han vill ha och det är pyttelitet. Dessutom är Kurre inte så nogrann när han skalar kotten...! Man kan nog tänka sig att ett gäng skogsmöss kan få en trevlig kalasmiddag på det som blir över.
Korvträd
Mellanbocken Bruse (som ju vikarierade för Pinneman förra gången) lämnade överblivna korvar i busken. Hittills har fåglarna och rävarna bara ätit bröd, men korv gillar väl alla?! Nja, inte riktigt visade det sig. Korvarna satt kvar på sina grenar och var rejält hårda. Såg ut som om de blivit micrade för länge, ungefär. Korvarna grävdes ned till maskarna (som ännu inte ätit upp vindruvorna!), men det är oklart om maskar kan mumsa i sig stenhårda korvbitar.
