skogsknopp

Första stoppet på Knoppskolan är Ekorrens gran. Varför? Jo, dels så står granen precis där vi viker av från vägen och går in mot skogen. Den är alltså ett bra startmärke, lätt att se och stor- man kan inte missa den! Dels så är en gran så bra, man kan lära sig mycket om naturen utan att man märker det.
Vi pratar alltid om granen som just gran och då lär sig knopparna vad trädet heter. Eftersom vi pratar mycket om kottar (och den här granen har stora kottar som är lätta att titta på!) så är steget inte långt till att leta kottar i skogen. Då upptäcker man snart att det finns stora och små kottar (matematik!) och att de små tillhör tallen.
Vi sjunger alltid "Ekorr´n satt i granen" vid stoppet och då pratar vi om ekorren. Vi tittar efter den och lär oss att ekorrar finns i träden, att de kan hoppa, har en svans och äter kottar. Alltså lite djurkunskap! Samtidigt som de blir medvetna om att det kan vara klokt att titta uppe i träden och inte bara rakt fram.
När vi tittar på kotten så talar vi om att den är ekorrens mat och vi tittar i kotten för att se på fröna och vad den äter. Vi har även hittar ekorrkottar, sådanna som är ekorren gnagt på. Är kan man jämföra med kottar som musen gnagt på och man kan se att det som en inte vill ha blir mat åt en annan.
Det finns alltså en hel del naturkunskap invävt i ett stopp som Ekorrens gran!

När vi går till skogen på Knoppskola så går vi alltid samma väg och till samma plats. Inte nog med det- vi stannar alltid på samma ställen. De här ställena kallar jag för stoppen. Alla stoppen har fått namn efter vad som händer där och efter hur det ser ut på platsen. När vi startar frågar jag barnen -"Kommer ni ihåg vad första stoppet heter? Vet ni var det ligger? Kom, så går vi dit!". Sen gör jag på samma sätt till nästa stopp och nästa och nästa...
Det första stoppet på vår Knoppskola är Ekorrens gran.

Den står vid vägen och det är här vi viker av vägen och går in mot skogen. Man kan säga att den granen visar att "här börjar skogen!" och därmed Knoppskolan. Eftersom vi även går samma väg tillbaka blir ekorrens gran även sista stoppet och visar då på att "nu kommer vi upp på vägen". Granen är alltså både början och slutet på vistelsen i skogen!
Nästa stopp är Knoppstenen.

Stenen syns bra från granen och den kan man ta riktmärke på när vi ska gå över en liten åker. Bra att ha något att fokusera på och så ser man slutet på en annars lite svår promenerad sträcka.
Nästa stopp är Knoppfröken eller Fröken Knopp. Hon är lite av symbolen för hela knoppskolan.

Nu när Knoppfröken är utmärkt med en fjäder är hon lättare att hitta. Busken vi stannar vid är placerad i kanten av den åker vi går längst med och står på halva vägen. Även här kan det vara lite svårt att gå och då är det bra att veta att man har en paus mitt i, då orkar man lättare och så blir vägen inte lika lång.
När vi precis kommit fram till skogen har vi vårt fjärde stopp, nämligen Bilen.

När vi är vid bilen är vi i den delen av skogen där vi fikar och leker. Men bilen är spännande att stanna till vid och lätt att se, eftersom den inte hör hemma i naturen. Det är något som även knoppbarn vet!
I anslutning till bilen finns Snäckorna som även de är ett litet stopp.

Det stoppet samt bilen kan samla ihop eventuella eftersläntrare, så att vi mer samlat kan komma fram till vår Knopplats, det stället där vi äter matsäck och leker. Men först så träffar vi Pinneman, därför blir han nästa stopp.

När vi haft en liten samling med Pinneman blir det fika med den egna matsäcken och sen fri lek och egna upptäckter i naturen runt omkring. När vi sedan går hem går vi lite mer "löst", men vi stannar till vid varje stopp och tittar till varandra. Vi gör inga sånger eller lekar på hemvägen och vi väntar inte alltid in varandra, detta för att de som vill ska kunna skynda hem till middagen och de som vill ska kunna dröja sig kvar i skogen.
Syftet med stoppen är att barnen ska lära sig vägen till skogen men också hem igen, de ska lära sig att se tecken på vägen som gör att de kan orientera sig. Då lär de sig grunderna i orientering, att ta ut riktning och att uppmärksamma vägen de går på. Stoppen blir också en social träning, där man får vänta in varandra och se till att alla är med i gruppen. I fortsatt friluftsliv är sådant viktigt- både att hitta vägen och att ta ansvar för varandra. Knoppskolan är grunden till framtida friluftsliv, så det ligger mycket mer bakom Ekorrens gran och Bilen än att de ska få sjunga och leka tillsammns.

Att kunna hitta själv och ta ansvar för sin egen utrustning, det är sånt som vi övar på i Knoppskolan!

Idag blåste det lite småkallt ute och var så mulet att man inte ens kunde ana solen. Det strålande vädret från första passet undrar man lite över vart det tog vägen. Men en liten tapper skara träffades ändå för det tredje Knopp-passet.
Ekorren i sin gran är inte lika intressant längre, sedan granen fått en myrstack till granne. I dag var myrorna inte så livliga, de höll sig nog lugna i kylan, men det fanns ändå något intressant att kika på. Dagen innan hade myrorna fått lite godis. Två små sockerbitar att mumsa på istället för påskägg.
Än så länge fanns det mycket sockerbit kvar, men vi får se hur mycket de har hunnit äta tills nästa vecka. Eller om det tar hela våren för dem att äta upp sina sockerbitar, det är trots allt en ganska så liten stack!
Som vanligt lekte vi "Knoppar bak stenen". Då sjunger vi en sång på "Gubben i lådan"-melodin, men med en annan text; "Knoppar bak stenen, knoppar bak stenen. Vad har ni för er? Sover ni? Plockar ni kottar, äter ni blåbär? Knoppar bak stenen kom fram! Tittut!". Det kan vara lite svårt att stå runt stenen eftersom den ligger i en backe. Fast då får man samtidigt ett bra tillfälle att öva balans och motorik!
På vägen till Knoppfröken såg vi något spännande!
Det var en hare som satt ute på åkern. Vi hade tur, för han kände inte lukten av oss, så vi kunde i lugn och ro titta på honom. Vi sjöng till och med "Hoppe hoppe hare" med höga röster och haren satt kvar och lysnade. Men sen ville barnen gå fram och säga hej också.
Men då fick haren nog av oss och hoppade in i skogen. Lite snopet att han inte ville hälsa efter den fina sången, men vi hälsade och sjöng för Knoppfröken istället.
Hon hade fortfarande kvar sin fina, gröna påskfjäder. Idag blåste det inte lika mycket i den som förra gången!
Efter Knoppfröken bar det av till bilvraket- alltid lika spännande! Det var lite svårare att hitta idag, men det berodde bara på att vi tittade åt vänster istället för höger. Annars har barnen börjat hitta riktigt bra i skogen.
När vi gått så långt som till bilen är vi mer än halvvägs och då kan man behöva en paus. Då är det väldigt bra att man bär sin egen ryggsäck så att man bara kan plocka fram lite russin och ladda med mer energi inför sista etappen.
Pinneman kom som vanligt och hälsade på. Han sover i sin påse och snarkar högt, vi måste väcka honom med en sång! Men sen packar han upp sin ryggsäck med sittunderlag, kåsa och frukt eller smörgås.
Pinneman hade också sett en hare idag, precis som vi! Efter matsäcken var det som vanligt kul att klättra på stenarna och att hoppa ner från dem!

När matsäcken är uppäten är det dags att upptäcka skogen! Vår Knoppskog är full av stenar i olika storlekar, de flesta övervuxna med mossa. Att klättra upp och sedan hoppa ner från stenarna var väldigt populärt detta pass!

Alla vill såklart klättra på samma stenar, men då lär man sig ju turas om och så har man kul tillsammans. Förutom att klättra så hittade vi en del spännande saker. När man lyfte lite på mossan så kunde man se små djur springa undan. Men de var både små och snabba så det var inte så lätt att se dem! Än svårare att fånga dem på bild, men ett litet hopprullat kryp kunde vi titta närmare på och även fotografera.

Det är inte så lätt att se, men om man tittar riktigt noga på lövet så ser man det!
Vi hittade även "skägg" som hängde i träden!

Om man satte "skägget" under näsan såg man ut som en riktig liten gubbe! Visst är det konstigt att det växer skägg i skogen?! Något barn tänkte genast på Bolibompa-programmet "Räkna med skägg"... Nästa gång får vi kanske räkna efter hur många "skägg" vi hittar.

Det är många småsyskon med på Knoppskolan. Det kan vara jobbigt att hänga med på storasyskonets aktiviteter, så då är det skönt att man kan sova en stund i skogen! Härligt att få sova nära någon, ute och med fågelkvitter i öronen.

Efter en och en halv timme i skogen är det dags att gå hem igen. Då är nästan alla trötta i benen och sugna på middag... Då är det skönt att ha någon att hålla i handen! Det roliga med Knoppskolan är ju att det är en aktivitet som barn och föräldrar verkligen kan göra tillsammans. Det är inte bara en ledare som ska aktivera barnen ute i skogen, utan snarare uppmuntra och visa på vad föräldrar och barn kan upptäcka tillsammans.

I skogen kan man upptäcka allt möjligt. Det bästa är nästan att man alltid hittar något nytt! Det man hittade sist finns inte kvar nästa gång eller har förändrat sig. Det är svårt att gå i skogen utan att hitta någon liten skatt att stanna upp och förundras över. Under Knoppskolan gjorde vi en hel del upptäckter!


Under en gran låg det många snäckor. Vi sjöng "Lilla snigel" för dem och undrade om de sov eller var tomma skal. Men det var viktigt att gå försiktigt, så att ingen liten snäcka gick sönder. I fall det låg någon inne i den och sov!

Här är rester sedan ekorren kalasat på kottar. Fullt med "kottefjäll" och även en "kotteskrutt". Under en gran hittade vi massor av spår efter ekorrens måltid och det var spännande att se vad i kotten som ekorren hade ätit.

I skogen fanns många härliga stenar att klättra på och sedan hoppa ifrån. Sen kan man alltid titta lite på stenarna också- där finns mossa, barr, myror, spindlar och en massa annat att upptäcka. Förutom själva stenen!

Här är det en spindel som just har upptäckts! Spindeln var inte alls lika intresserad av knoppbarn som de var av spindeln, utan ville helst springa undan i gräset. Men en liten skymt hann vi få! Undrar om det var mamma eller pappa spindel som var ute och gick?

Den här lilla tussilagon hittade vi också. Helt ensam stod den och vi gick fint omkring den, så att den inte blev nedtrampad. Sen hittade vi den igen på tillbaka vägen! vilken tur att ingen plockade den!

I morgon är det åter dags för Knoppskola. Undrar om Ekorrgranen och Knoppstenen är kvar?! Och undrar vad vi hittar denna gång? Finns tussilagon fortfarande kvar och kommer det en spindel förbi nu också? Vi får väl se...