Sagoskogen och Halloween
Snart är det dags för halloween, något som börjar bli vanligare och vanligare även här i Sverige. Kan man ju tycka vad man vill om. Är det ett sätt att få oss att köpa mer eller en rolig anledning att fira i höstmörkret?! Barn är ju ofta lockade av spöken och skelett och av att klä ut isg, äta godis och fantisera. I vår Knoppskog ser det ut så här (om man bara tar sig förbi Bockarna Bruses bro, vill säga!):
Visst påminner det lite om Ronjas skog, eller ett trollberg? Fantasin sätts i alla fall i rörelse i mitt huvud!!! När mina egna Knoppbarn blir större kan det nog bli en liten Halloweenvandring här. Fast inte med skelett och monster, utan med väsen som man förr i tiden trodde bodde just på sådana här platser. Med vättar, troll, älvor... Små luvor som skymtar bakom mossan, en svans som förvinner ner under en sten, älvor som dansar bland träden- ja, det finns massor av "svenska" väsen som passar till Halloween, om man tycker att döskallemasker är för amerikanska. Till min hjälp tänker jag ta underbara boken om "Rut och Knut tittar på sagoväsen". Ser redan fram mot nästa års Halloweenpyssel!
Visst påminner det lite om Ronjas skog, eller ett trollberg? Fantasin sätts i alla fall i rörelse i mitt huvud!!! När mina egna Knoppbarn blir större kan det nog bli en liten Halloweenvandring här. Fast inte med skelett och monster, utan med väsen som man förr i tiden trodde bodde just på sådana här platser. Med vättar, troll, älvor... Små luvor som skymtar bakom mossan, en svans som förvinner ner under en sten, älvor som dansar bland träden- ja, det finns massor av "svenska" väsen som passar till Halloween, om man tycker att döskallemasker är för amerikanska. Till min hjälp tänker jag ta underbara boken om "Rut och Knut tittar på sagoväsen". Ser redan fram mot nästa års Halloweenpyssel!
Kommentarer
Postat av: Maria
Hejsan! Vad mysigt det lät med alternativ spökvandring med vättar och troll. Jag var bara tvungen att berätta om en gång när jag var ute med en barngrupp och hade tema troll. Vid en station på trollpromenaden, fick barnen träffa en vittra, som inte kunde sluta att fnittra.. Jag hade spelat in ett kasettband med fnitter och skratt och så lade vi ner en bandspelare i en grop (en skrattgrop)och lade löv över. Barnen blev jätteförvånade... och lite fnittriga de också.
Trackback