Illeville bocken

Låt mig få presentera en Illeville bock!

image74

När barnen såg den i veckan var det en tjej som sa -"Åh, det ser nästan ut som en kotte!". Tja, rätt likt är det ju. Fast en Illeville bock har horn och så är det ju en bock och ingen kotte. Det är bra med fantasi!

Illevillebocken har en sång, den lärde jag mig på en kurs för länge sedan och har sjungit den sedan dess. Men det är hur troligt som helst att jag sjunger den på mitt sätt och med mina ord, så kanske kan någon annan en annan variant på denna?!

Illeville bockarna på vägen gick.
De undrar om Aina är hemma.
Ainas mamma hon svarade då
  (barnen  får säga om de är hemma eller inte och föräldern svarar JA eller NEJ)
och Illevillebockarna de blev så glada (alt. Illeviellebockarna de blev så ledsna)
Ja Ja Ja!                   (Nej Nej Nej)
Badadamdampa

Så går man varvet runt och frågar om alla barn är hemma. Självklart sjunger man pappa eller farmor om det är en sådan med istället för mamma!

Jag älskar visan eftersom den är så glad, men barn som gillar att vara lite tvärtemot kan säga nej och då kan man allt sura lite när man sjunger, det framkallar förtjusta miner det med. Med visan blir alla barn sedda, men utan att behöva stå helt själva i centrum. De spelar ju mot sin Illeville bock! Sen kan de själva påverka sången genom att svara ja eller nej, men de slipper prata själva utan det gör den vuxne. Mycket mindre press för någon som är blyg och bra för någon som är van att alltid hojta svaret att få stå tillbaka lite. Dessutom gör man föräldrarna delaktiga!

Så med denna lilla sång lär man sig att fantisera, se kottar på ett nytt sätt och urskilja olika kottar (en grankotte är ju till exempel ingen Illeville!) dvs naturkunskap, varje barn blir sett, man lär sig barnens namn, barnen kan själva påverka (alltså demokrati) och vi har föräldramedverkan. Snacka om pedagogik!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0