skogsknopp

Det är ingen knopp- eller knytteskola under sommaren, men jag tänkte komma med lite idéer och tips på vad man kan göra under sommaren, i grupp eller själva.

Ett konstverk är ju inte fel och är man fler kan man ordna galleri i en park!

På bilden har man målat slanorna vita, men jag tror att smala björkstammar skulle vara ändå finare! Antinge har man ett par som man vässar och sticker ner i marken eller så har man sådan tur att man hittar två som står lagom nära varandra. Unga tallar borde ju också bli hur fint som helst!!!

Sen är det bara att spänna varp och avsluta med att väva med långa gräs, strån, blommor eller smala kvistar. Bara fantasin som sätter gränser och det kan bli hur fint som helst!!! Om man har en plats man brukar besöka och som även andra kommer till kan man kanske sätta upp en liten skylt att andra gärna får väva. Så blir det som ett ständigt pågående konstverk!

Håller man till på en förskolegård eller liknande och är omgivet av ett tråkigt Gunnebostängsel så är det här ett perfekt sätt att piffa upp det på!

Det är PinnePia och hon är skapad av föräldrar och barn i gruppen (antar jag?!). En liten (?!) avskedspresent och som dessutom ska kompletera de två andra pinnarna som ju är killar. Det har blivit en del genusprat i gruppen! Nu när Knytteskolan är avslutad så kan jag kanske avslöja att Pinneman är väl mest en kille av tradition, en som heter "man" blir ofta en maskulin varelsen. Så slarvades ju denna Pinneman bort och skulle snabbt ersättas, i all hast fick faktiskt Petter, från sagopåsen om Petter och hans fyra getter, rycka in. Inga andra barn än mina egna visste ju att det var Petter, men eftersom de är med i gruppen fick det bli PinnePetter!

Tanken var såklart att PinnePia skulle flytta med hem till mig och min familj, men min yngsta dotter är helt övertygad om att detta är Pinnemans farmor, som det ju talats en del om. Någon annans farmor kan man ju bara inte släpa med sig hur som helst och helst ska hon stå kvar och vänta på PinnePetter i skogen. Som en kompromiss så står hon nu i tomtgränsen och spanar efter PinnePetter. Samtidigt tror jag hon får en och annan bilist att haja till lite och förhoppningsvis följa uppmaningen att köra varsamt förbi vårt hus!

Tack alla stora och små för denna termin i Knytteskolan!

På självaste nationaldagen var det Knytteavslutning. Strålande väder och stor uppslutning, från en del kom hela familjen. Det kändes nästan som en skolaslutning, lite högtidligt fast ändå glatt.

Som vanligt var det medlajutdelning också, en Knyttemedalj var alla värda. Men först fick alla göra ett litet uppdrag.

Alla barn klarade av sina uppdrag med hjälp av sina föräldrar. Medlajerna kom på och så var det dags för dagens svåraste uppdrag, att balansera helt själv en liten bit på "Bokarna Bruses" stock. Vingligt och inte helt lätt, men av ekorren har vi ju fått en hel del balanstips!

Tärningsuppdraget är ett aktivitetskort från den fantastiska boken "Leka och lära matemataik ute". Det här fina kortet har Gerd Strandberg stått för.

PinnePetters föräldrar hade rest bort, så det var hans farmor som skulle fixa matsäcken åt honom. Instruktionerna var att det skulle vara gott och nyttigt, något som passar bra som matsäck i skogen. Barnen hade många bra matsäcksförslag, men farmor hade packat ned ett silvrigt paket till PinnePetter.

Silvrigt och spännande. Det visade sig innehålla små söta sockergodisar! Inte så nyttigt (men gott!). Såklart blev inte PinnePetter så mätt, även om han först blev väldigt glad över att få godis en vanlig fredagförmiddag. Ett annat problem var silvret. -"Äh, släng det bara!", hade farmor sagt. Men så får man väl inte göra?! Tur att alla barnen finns, så att de kunde lära PinnePetter att skräpet måste man ta med hem!

Men allt godis orkade inte PinnePetter äta upp, så det blev ett sockerträd. Nu får vi se om fåglarna och rävarna tycker om detta?!

Ekorr´n satt i granen
Skulle skala kottar
Fick han höra barnen
Då fick han så bråttom
Hoppa han på tallegren
Stötte han sitt lilla ben
Och den långa ludna svansen

Älskad barnsång! Passar dessutom utmärkt att sjunga när man har lite livliga Knyttar i gruppen. För hur går det egentligen om man bara springer runt och skriker i skogen?! Det kan finnas de som blir lite rädda! Som tur är går det ju rätt så bra för ekorren i sången...

Sprang han hem till mamma
På den gröna ängen
Fick han med det samma
Krypa ned i sängen
Beska piller fick han då
Plåster på sin lilla tå
Och ett stort bandage om svansen.

Som i alla barngrupper, slutar ibland en kompis och en ny kommer till. Hos oss är det ju Pinneman som slutat, eftersom han vill vara hemma med sitt nya bebissyskon. Istället har PinnePetter kommit. En ny liten pinne som ser nästan likdan ut. Eftersom vi talade om signalementen förra Knopp/Knytteskolan så har vi kollat in PinnePetter lite mer noga; han är en liten pinne, med näsa och två ögon. Men istället för en blå mössa, så han han ett rufsigt hår.

Så här i början har PinnePetter inte haft så bra ordning på sina saker. Fösta veckan hade han inget med sig, så barnen fick berätta vad man måste ha med sig i sin ryggsäck för att ha trevligt på Knytteskolan. Alla är vi nya någongång!