skogsknopp

Eftersom jag skrivit lite om ekorrar i tidigare inlägg så måste jag bara dela med mig av detta lilla söta klipp som jag hittade när jag surfade runt. Min minsta knopp är helt till sig över att ekorrbebisen äter välling. Dessutom ser man tydligt att ekorrens svans är lika lång som ekorrens kropp, alltid något!

Klicka bara på bilden så kommer du till själva filmen!

Idag pratade vi Ekorre och kottmat på Knoppskolan. Första stoppet är alltid Ekorrens gran och vi spanar alltid efter både en ekorre och kottar. Men någon skuttande ekorre har vi aldrig sett, däremot kottar. Så idag tittade vi på hur kotten som ekorren har ätit på ser ut.



Ekorrar skalar som bekant inte av allt på kotten utan slänger en liten "skrutt" på marken. Men det passar musen utmärkt, för då kan han äta resten! När musen mumsat klart ser det ut så här:



De kottarna kan man plocka och ta in, då "slår de ut" som blommor. Doppar man bara toppen i lite färg så får man en tjusig bukett!
 
Vi sjöng även denna sång;

(Melodi: Blinka lilla stjärna)
Ekorr Kurre i sin gran
Gillar alla Knoppebarn
I var grankott finns hans mat
Och han skalar den med fart
Men han sparar kottens topp
Den får musen äta opp!


Tja, den sången säger väl allt!

Vid det sista stoppet fikar vi, men innan dess så är det lite samling med Pinneman.



1. Pinneman bor i en påse, där ligger han och snarkar. Eftersom barnen gissade att det var en björn som snarkade första gången, så sjunger vi Björnen sover.

2. Men inte är det en björn inte. Det är Pinneman! Han hälsar på alla och så berättar han vad han gjort på Knoppskolan idag, vilket är precis detsamma som vi. Pinneman har numera på sig en mössa han också (visst är den snygg, det är en snodd av maximodell!)

3. Sen tar Pinneman fram sin ryggsäck och vi jämför lite färg och form. Pinnemans ryggsäck är en dockryggsäck som jag tror kommer från en garndocka som symboliserar strövarbarnet, men det är en parentes.

4. Pinneman har ett rött sittunderlag. Finurligt nog kan detta även användas som skarf eller halsduk de dagar han glömt sin mössa. Men Pinneman önskar sig ett riktigt sittunderlag, det gör han...

5. Sen tar Pinneman fram sin kåsa och dricker. Det brukar bli en skön mix av mjölk, kaffe, saft och nyponsoppa. Hans kåsa är ursprungligen en nyckelring.

6. Pinneman äter sedan vad som finns tillhands. Detta är nog en macka, barr brukar bli bananer.

Pinneman är så bra på att återberätta, att se varje barn, att spela Knoppbarn, att illustrera ett friluftsliv, att ställa frågor... Ja, Pinneman är bra på det mesta. Möjligen är han inte så genuskorrekt, men man skulle ju kunna döpa om honom. Framför allt öppnar han upp ögon för att hitta andra Pinnemän. Gärna ca 10 cm, lagom greppvänlig och med näsa. Barnen luskar och letar!

Jag tycker inte att man ska köra Pinneman om man är på en plats utan pinnar, eller som har mycket av något annat. Då passar Kotta eller Sten bättre, eller vad det nu kan vara som finns där. Tycker jag alltså!

Låt mig få presentera en Illeville bock!



När barnen såg den i veckan var det en tjej som sa -"Åh, det ser nästan ut som en kotte!". Tja, rätt likt är det ju. Fast en Illeville bock har horn och så är det ju en bock och ingen kotte. Det är bra med fantasi!

Illevillebocken har en sång, den lärde jag mig på en kurs för länge sedan och har sjungit den sedan dess. Men det är hur troligt som helst att jag sjunger den på mitt sätt och med mina ord, så kanske kan någon annan en annan variant på denna?!

Illeville bockarna på vägen gick.
De undrar om Aina är hemma.
Ainas mamma hon svarade då  (barnen  får säga om de är hemma eller inte och föräldern svarar JA eller NEJ)
och Illevillebockarna de blev så glada (alt. Illeviellebockarna de blev så ledsna)
Ja Ja Ja!                   (Nej Nej Nej)
Badadamdampa

Så går man varvet runt och frågar om alla barn är hemma. Självklart sjunger man pappa eller farmor om det är en sådan med istället för mamma!

Jag älskar visan eftersom den är så glad, men barn som gillar att vara lite tvärtemot kan säga nej och då kan man allt sura lite när man sjunger, det framkallar förtjusta miner det med. Med visan blir alla barn sedda, men utan att behöva stå helt själva i centrum. De spelar ju mot sin Illeville bock! Sen kan de själva påverka sången genom att svara ja eller nej, men de slipper prata själva utan det gör den vuxne. Mycket mindre press för någon som är blyg och bra för någon som är van att alltid hojta svaret att få stå tillbaka lite. Dessutom gör man föräldrarna delaktiga!

Så med denna lilla sång lär man sig att fantisera, se kottar på ett nytt sätt och urskilja olika kottar (en grankotte är ju till exempel ingen Illeville!) dvs naturkunskap, varje barn blir sett, man lär sig barnens namn, barnen kan själva påverka (alltså demokrati) och vi har föräldramedverkan. Snacka om pedagogik!

Den här sången (Melodin är "Gubben i lådan") sjunger vi alltid vid Knoppstenen, där vi också leker tittut. Knoppstenen är vårt andra stopp, på vägen mot skogen. Den syns bra från vägen och Ekorren´s gran, så den är lätt att ta sikte på för en Knopp. På vägen hit gäller det bara att runda en åkerplätt med ganska så högt gräs!

Vi "gömmer" oss genom att lägga ansiktet in mot stenen och så sjunger vi. Sången upprepas tills alla har tittat upp. Som treåring är det ju jättekul att vara lite tvärtemot, så man kan få sjunga ett par gånger! Vi sjunger sången tillsammans för att befästa gruppen och när alla tittar upp får varje enskilt barn sin bekräftelse, då jag som ledare säger "Nu ser jag Maja!" osv.

Att känna på en sten ger också en massa naturupplevelser som man som vuxen kanske inte tänker på. Men stenen kan vara kall, varm, våt eller torr. Den är hård men på mossan känns det mjukt. Själva mossan och stenens struktur är som ett litet landskap i sig och så kan man såklart få syn på ett och annat småkryp.

En egen Knoppsten borde varje Knoppgrupp ha, eftersom stenar inte alls är så tråkiga som man först kan tro!

En av våra första aktiviteter på Knoppskolan är att titta på myror i stacken.



Stacken är inte alls stor och numera måste man böja undan en del gräs för att överhuvudtaget se den. Eftersom det varit ganska kallt på tisdagarna har det inte varit så stor aktivitet på stackens utsida heller. Man kan tänka sig att aktiviteten inför vintern är dessto större inne i stacken!



En myrstack är minst lika stor under mark som över och kan bli riktigt stor och gammal. Stacken kan bli meterhög ovan jord och ett par meter bred, då innehåller den flera tusen myror. Ja, ända upp till 1 miljon myror kan finnas i en riktigt stor stack! Då finns där också flera drottningar och dessa kan bli upp till 20 år gamla.

Myror är köttätare och lever av insekter men även större byten, som tex ormar. Dessutom förbrukar en medelstor stack motsvarande 10 kg strösocker under en sommar. Just sockret har vi tagit fasta på i vår Knoppskola och därför brukar vi mata myrorna. (Fast ska vi vara helt ärliga, så gör vi det kanske mest för att få en chans att se myrornas reaktioner på att få mat i stacken!)



Denna vecka fick myrorna sockerbitar. Det var lite svårt att ge ifrån sig dessa gobitar till myrorna, men å andra sidan så hittar myrorna sockret lättare när det är vått av saliv!

Här kommer ett litet pysseltips! Vi har gjort trollsländor av pinnar vi hittat i skogen. Vi valde pinnar som har som ett litet huvud i ena änden, men vilken liten pinne som helst duger. För att göra det så enkelt som möjligt har vi inte målat eller så. Ögonen är sådana man kan köpa i hobbyaffärer, dem har vi bara limmat på. Lite hjälp kan barnen behöva med ståltråden. Riktigt tunn ståltråd gör att trollsländan står och svajar naturtroget! Man kan använda tyll eller silkespapper till vingar. Vi använde rispapper (sådant man har i tygblöjor) som är tåligt mot vatten. Då kan trollsländorna stå ute och ändå vara fina fastän det regnar.



Här är flera trollsländor!



Lycka till!!!

Skogen är full av material som gör att man kan testa sina fysiska gränser. Det behöver inte vara så avancerat för att det ändå ska ge bra träning. Man kan klättra i träd, hoppa från stenar, gå på en stig med många rötter, gå i högt gräs... Barnens motorik tränas så mycket bättre i skogen än på någon lekplats. Eftersom det inte är tillrättalagt i skogen måste man lära sig att balansera också, att titta sig omkring, att läsa av omgivningen, att kunna falla på olika underlag osv. Jämför att hoppa ner för en klätterställning med att hoppa från en sten. På lekplatsen klättrar man upp på en jämn stege och hoppar ner på ett underlag som varje gång svara likadant vid nedslaget.  En sten är olika på alla sidor, kanske också hal av mossa. Toppen av stenen är olika beroende på hur du står, likaså måste du hoppa på olika sätt beroende på hur stenens kanter ser ut. Nedanför stenen kan man landa i mjuk mossa, på en hård rot, på en annan sten, i en nedförsbacke.

Här är en balansövning om än med lite vuxenstöd.



Visst ser man nästan på bilden hur barnet scannar av inför det stundande hoppet ner? Vilken sida är bäst? Ska man hoppa före stenen eller på den?!


Balansgången är en del av leken som Bockarna Bruse. Förutom att det var svårt att balansera så var det lite läskigt också. Inte bara för höjdens skull utan kanske mest på grund av trollet. Det såg ut så här!

Det är inte bara barnen som träffas och har kul på Knoppskolan. Fikat är viktig! Även för föräldrarna!!!



Det är det som är så mysigt med en fri grupp (det vill säga en som man INTE har i förskolan), det är att föräldrarna är med och också får en naturupplevelse. Medan de här mammorna fikar, pratar och ammar småsyskon i lugn och ro så leker Knoppbarnen i skogen. Småsyskon får också en naturupplevelse, såklart! En mysigare fikamiljö är svår att hitta, här behöver man inte bekymra sig om vad gästerna vid bordet bredvid ska tycka eller om ens två åring ska störa någon, inte gör det något att det kommer smörgåssmulor på "golvet" heller. Det enda man behöver tänka på är att ta med sig skräpet hem igen!

Nu har Skogsknopparna startat igen inför hösten 2007! Inte den största skaran, så här första gången, men i alla fall fyra förväntansfulla Knoppbarn. Räknade vi rätt så dyker ytterligare tre upp till nästa gång. Men eftersom alla hade en vuxen med sig, en till och med två, samt att alla har ett yngre syskon som hänger med + en hund denna gång, så blir det en liten skara. Det kan behövas, för på sina ställen är gräset riktigt högt. I kanten på åkern till och med högre än barnen!



Så här första gånge koncentrerade vi oss på att lära känna varandra, även om en del träffats förr så har det ju gått en sommar sen sist. Så stannade vi vid stoppen, samma som i våras. Det är Ekorrens gran (ingen ekorre, men väl kottar), Myrstacken (som nästan är övervuxen med gräs), Knoppstenen (fuktig, men vi slapp regn idag!) och Knoppfröken.



Knoppfröken hade kvar sin fjäder och nu hade hon stora gröna blad. Men man kan se hennes lilla håriga knopp också, den som ska slå ut nästa vår. I hennes skattkista la vi ner ett litet blad för varje Knoppbarn, så får vi se om Knoppfröken lämnar något tillbaka?!

Stoppet efter Knoppfröken är Skrotbilen och den låg kvar rostig och gammal. Efter bilen hade vi ett Sagostopp, där barnen fick höra om Bockarna Bruse. Sen samlades vi kring Pinneman och det blev äntligen dags att plocka fram matsäcken. Efter fikat är det fri lek. Bockarna Bruse var leken för dagen, vad annat kan man vänta efter att ha hört sagan och sen hamna bredvid den perfekta bron?! Vill man inte vara bock själv så finns det gott om pinnar.



Tre bockar på väg till sin bro!

I morgon börjar höstens knoppskola, så idag gav vi oss ut för att titta i "Knoppskogen" min egen Knopp och jag. Trots att vi bor granne med "Knoppskogen" så har vi inte varit där under sommaren. Vi kunde båda konstatera att det var mycket gräs! Högt gräs. Alltså lite svårt att gå. Men tar man det lugnt så går det, speciellt om man håller en vuxen i handen. Stövlar behövs, men inte så mycket för orm eller väta som för eventuella fästingar. Men inne i själva skogen var allt sig likt. Så mysigt att se stenen som saknar mossa eftersom vi hoppade så mycket från den i våras. Ett litet avtryck från knoppbarnen, som visar att någon varit där och lekt. Men inga andra spår finns, inget skräp eller brutna kvistar.

I morgon ska vi trampa upp stigen ännu mer. Snart blir det lätt att komma in i skogen igen!

Eller kanske Linné möter Mulle. Klart är i alla fall att båda firar stort i år. Linné har sitt 300 års jubileum och Mulle firar 50 år. Mycket har de gemensamt också, de älskar natauren och vill föra vidare sin naturkänsla till andra så att vi tillsammans kan värna den. Linné är kanske mer petig med vad växterna heter, men liksom Mulle hittar han ju på varteftersom! Hade de träffats på riktigt så hande de nog tyckt om varandra och haft en hel del att prata om. Jag tror Linné hade startat en fri Mullegrupp ute i Danmark!'

Tillbringade helgen ute på Lida med en massa Mullemänniskor från när och fjärran. Eller vad sägs om Japan? Mulle finns inte bara i våra skogar utan även i Japan, Finland, palistinska flyktingläger, Tyskland, Ryssland... Snart finns han nog överallt! Och det är superduperbra!!!

Lyssnade på föredarg, diskuterade, kramade om gammal vänner, skaffade nya, åt mat och upplevde Lida (som är väl värt ett besök!).

Här är lite tankar från föredaragen jag lyssnade på:



Katarina Juhlin och hennes mulleledare i Södertälje berättade om skogsmulleverksamhet med invandrarbarn, med exempel på lyckade projekt i Södertälje. Mulle är nog en väldigt viktig figur när det gäller integration. Växer man upp i Sverige får man allemansrätten med bröstmjölken (plus att 2 miljoner svenskar gått Mulleskola under 50 år!), men det har inte våra nya svenskar fått. För många är skogen något nytt, för andra är den skrämmande. En del ser smådjur som livsfarliga och är vana att döda dem. Då behövs Mulle, som kan lära stora som små att älska naturen! Sen så är det bevisat att språket fastnar så mycket lättare om du rör på dig, arbetar med det, får frisk luft och får använda hela kroppen.

Sachiko Takami berättade om Det naturliga steget och ett hållbart samhälle. Ett ämne som verkligen är på tapeten nu. Här är något att fundera på;

500 människor ska kretsa runt jorden i ett slutet rymdskepp i 2000 år. När de landar ska de vara ca 500 fortfarande. Vad behövs för att klara sig? Vilka människor? Natur? Teknik? Djur? Yrken? Hur löser man avfall? Hur löser man populationsfrågan? Vad gör man av sin tid? Osv...

Ann-Louise Bjernevik berättade om hållbar utveckling, miljöbeteende och attidyter utifrån sitt arbete i Botkyrka. Måste erkänna att jag haft mina fördommar om Botkyrka, men nu skulle jag gära arbeta där! Och låta mina barn gå i deras skolor! Gå in på hemsidan www.miljodatabasen.se och bli djupt imponerad!

Passar här på att tacka för en trevlig helg! (om någon som läser detta var med och ordnade det hela, så kan de ta åt sig!!!)

Som tur är finns det massor med människor i Sverige och i hela världen som tycker att det är kul med barn och natur! Att vara med barnen i skogen kan vara så enkelt, man behöver inte förbereda sig så mycket för att det ska bli lyckat. Inte gå långt heller! Men ibland är det kul att fylla på förådet av idéer och kunskap, att träffa andra "naturnördar" och att känna att vi är många! I 50 år har Mulle funnits, denna fantastiska figur som genom Friluftsfrämjandet har mött så många barn och vuxna genom åren. I 50 år!!! Och han är fortfrande lika aktuell och outslitlig. Och älskad!

Mulles 50 årsdag firas hela året överallt i Sverige, så alla barn ska ha en chans att få träffa honom. Har man mött Mulle så blir man skogsnyfiken, så är det bara. Se på mig, själv ett gammalt Mullebarn!

I helgen ska jag få träffa många barnledare inom Friluftsfrämjandet på ett nationellt Mullesymposium på Lida utanför Stockholm. Ser så mycket fram emot det!!! Och jag berättar mer efter helgen...

Följer du länken till höger så kan du komma till Mulles jubileumssida. Kul för stora som små!

Ja, nu börjar planerna ta fart för höstens Skogsknoppskola. Den startar den 28 augusti med samma tid och plats som förra året. Om du är sugen att vara med med dig och ditt barn kan du vända dig till Friluftsfrämjandet för mer information. Följ bara länken här.

Skogsknopp vänder sig till barn som kan gå själva i skogsterräng och bära en egen liten ryggsäck och upp till tre år. Ungefär födda 2004 och yngre, men en viss flexibilitet finns såklart! Småsyskon får också gärna följa med, men inte vagnar! Förra terminen bar varje liten knopp sin egen ryggsäck och varje förälder ett syskon på mage eller rygg. Vi går inte längre än att småbarn klarar av det.


Hoppas att vi blir många, glada och nyfikna knoppar i skogen i höst!

Snart är det dags för en ny Skogsknoppsskola, men innan den drar igång måste jag bara få visa en bild på våran "Knoppfrökens" utveckling under våren.


Vi lyckades verkligen välja en knopp som slog ut sent, men vi fick ändå se några blad tillslut! Ni ser att hon var en fröken Rönn?

Planerna för nästa termin, som drar igång i slutet av månaden hoppsa jag, är i full gång. Det är här på bloggen man får informationen först- så håll utkik framöver!

Har varit MYCKET dålig på att uppdatera denna blogg!!! Men det blev lite som känslan efter skolavslutning när vi hade haft sista knoppasset. Man ville ha sommarlov och "glömde" bort sin blogg!

Sista passet blev mycket trevligt, alla kom och vi satt i solen och fikade. När vi passerade Knoppfröken så hade hon äntligen slagit ut och dessutom väntade en överraskning på barnen där.



I en skattkista i gräset låg en medlaj till var och en. Det var ett litet metallmärke med Knoppfröken på, som visar att man deltagit i en termins Skogsknoppskola. Mycket högtidligt sattes medaljen på var och en av barnens jackor.

Det känns lite vemodigt att Knoppskolan är slut för denna vår. Men snart är det ju höst igen....

(Fast först ska det vara lite skön sommar också!)

Tack för denna termin!

När barnen fick höra och se sagan om Bockarna Bruse berättas med pinnar i skogen, så fick leken nya möjligheter. Speciellt när vi hittade en omkullfallen stam att gå på, precis som en riktig bro! Nu blev barnen själva bockar som ballanserade och hoppade från bron. Bra motorikövning! Och bra att lära sig vänta på sin tur, all bockar kan ju inte gå samtidigt.

Skogens alla pinnar fick också en ny betydelse. Kanske är det en "bockpinne" som ligger där? Eller ett troll? Pinnar som ser ut som Y är helt klart bockar! Men en stor bro är det kul att hitta större pinnar att leka med, så att det känns i hela kroppen att man leker Bockarna Bruse.

Det är en bra samarbetsövning, samtidigt som det är en lek. Alla kan inte vara alla rollerna och man måste ha en viss turordning. För att det ska bli kul måste någon vara troll, man kan inte ha tre stora bockar... Det är sådant som man kommer på- om man leker sig fram. Och som sedan är nyttigt att kunna om man

I dag hade Knoppfröken en överraskning åt oss, vi fick låna luppburkar av henne. Eftersom vi bara var tre barn idag, så räckte de dessutom till en var. Barnen fick i uppdrag att leta efter småkryp och samla i sina burkar. Det var inte det lättaste eftersom det var lite kyligare ute idag. Sen är det inte så lätt att fånga ett småkryp heller, de är oftast väldigt snabba!



Som luppburkar till knoppbarnen har jag använt vanliga urdiskade Kesellaburkar. De är lagom stora, lätta att bära, djuren syns bra mot det vita och locket är genomskinligt så man kan titta ner på djuren utan att de smiter eller trillar ur burken. Att det inte finns någon förstoringsfunktion är mindre viktigt, oftast är de bara krångliga att förstå sig på när man är liten. Det viktigaste är ju att få samla och få upp ögonen och intresset för de små krypen i naturen!