skogsknopp

På första Knopp/Knyttepasset var det en kille som gick runt och letade efter "sin" spindel och igelkotte. Vi hittade massor av spindlar i gräset, men en igelkotte är ju svårare att trolla fram. På passet därefter hade det kommit lite snö, så då fick en liten mjukdjurs-igelkotte följa med.

På Knyttesamlingen pratade vi lite om att gå och lägga sig inför vintern. Nyckelpigan vill gärna ligga trångt och många, det tycker de är mysigt. Igelkotten vill gärna ligga gömd och ha ett tjockt täcke löv över sig. Barnen fick hjälpa till att natta igelkotten och täcka honom med mycket löv!



Vi läste sedan en godnattramsa för igelkotten;

Igelkotten rund och go´
ligger i sitt lilla bo
Om den någonting ser
om den någon ting hör
taggarna ut den kör!

Nu för tiden är det inte eftermiddagsfika i höstsol som gäller på Knopp/Knytteskolan utan lunch. Eftersom det är i slutet av november passar det bra att få något varmt i magen.



Varm dryck med smörgås passar jättebra! Ett tips kan vara att skära smörgåsarna i små snittbitar så är de lättare att äta dem. Dessutom gör det inte så mycket om man tappar smörgåsen i barren, bara att ta en ny. Det finns massor av bra barntermosar att köpa. Ett problem som jag ibland upplever är att termosen är för bra! Man häller i hett vatten och sen kommer det ut hett vatten, vilket inte alls uppskattas av den törstige Knoppen. Sirapsflaska med raggsocka är inte alls så dumt, då är drycken lagom ljummen när man ska dricka den!

Men nu äter vi alltså mat för det mesta. Jag har testat två olika sortes termosar, båda av samma märke men en är mer som en burk och en mer som en dryckestermos.



Jag tycker att den blå överst är bäst till små barn. Den står stadigt och välter den så trillar inte allt ut. Eftersom öppningen är liten så tar det ett tag för värmen att försvinna, så man kan låta sin knatte pula på själv med ätandet. Har sökt termosen på nätet, men den tycks inte säljas längre. Den kan annars micras och (vilket jag tror är anledningen till att den inte säljs längre) är inte så varm när man ska äta ur den ett par timmar senare. Alltså- den håller inte värmen så bra. Men för barn tycker jag nästan att det är ett plus...

Den understa är min egen favorit! Jag gillar nämligen att se allt jag äter, ungefär som på en tallrik. Har lite svårt för att sitta och gräva i en termos... Men när barnen äter ur den blir maten snabbt kall och välter den, tja... då får man plocka mat och pilla bort barr! Till pluset hör annars att det finns en insats som gör att man kan ha två separata fack om man vill.

Jag tycker att det funkar bäst när mina små barn äter direkt ur termosen, annars är ju en matkåsa bra att äta ur. Fast det tycker jag man kan vänta lite med! Nu önskar jag bara att sporken ska komma i barnvariant också...!

(Termosbilderna kommer från addnatures hemsida!)

"En dag var Pinneman var ute i skogen med sina föräldrar. Medan mamma och pappa satt och fikade började Pinneman bygga en koja. För att hitta den perfekta pinnen till kojan fick han gå längre och längre bort i skogen, men tillslut hittade han sin pinne. Men då hittade han inte tillbaka till kojan. Först gick han åt ett håll, sen gick han åt ett annat. Han gick dit och han gick hit. Pinneman började roppa -"Mamma, pappa! Mamma, pappa!", men Pinnemans mamma och pappa hörde honom inte. Nu visste Pinneman inte alls var han var och då blev han ledsen. Men så tänkte han på vad han lärt att man ska göra när man går vilse; man ska inte springa runt i skogen som en yt höna! Nej, man ska hitta sig en kompis så är man inte så ensam.

Pinneman hittade ett träd som kunde bli hans kompis. Han kramade trädet och det kändes skönt. Så berättade han för trädet vad han hette och lite annat smått och gott. Tillsist började han sjunga för trädet. Föst sjöng han

"Jag leker träd
Jag leker träd
Jag leker ihåligt träd
Jag leker träd
Jag leker träd
Det bor en uggla i mig
A ho aho aho aho aho aho ho ho ho
Aho aho aho aho aho aho  ho ho ho"

Sen sjöng Pinneman alla andra sånger som han kunde komma på. Ibland gjorde han rörelserna till sången och ibland bara kramade han trädet!"



Ja, det var första delen i sagan om Pinneman som går vilse i skogen. En Hitta Vilse-skola för Knoppar och Knyttar i min egen tolkning av Civilförsvarets toppen material!

Jättebra att lära sig att om man är vilse i skogen så väl som på ICA Maxi, så ska man stanna där man är! Det är lättare att hitta någon som står stilla än som rör på sig. Sen blir man lugn om man håller om någon som man kan kalla sin vän. Lär barnen att träd är kompisar!!! Det är lugnande att krama om en stam, man kan prata med trädet och på så sätt hålla paniken över att mamma och pappa inte är där borta. Samtidigt, om barnet står och pratar högt kan de som letar lättare höra barnet! Av samma anledning är det bra att sjunga, man hörs och det lugnar. Ska man dessutom sjunga alla sånger man kan så har man något att göra och tiden man väntar på att bli hittad känns inte lika lång. Rörelsesånger hjälper dessutom barnet att hålla värmen!

Men bäst av allt är ju att den som är vuxen inte tappar bort sin Pinneman!!!

Eftersom detta är en mixad Knopp- och Knytteskola blir det lite plock från båda i denna vinterskola. Knytteskolans symbol är , så självklart ska en liten nyckelpiga få vara med! Min nyckelpiga är inköpt på IKEA för 5 kr (de har ju alltid en serie smådjur varje år och ett lyckligt år så var det nyckelpigor!!! Jag köpte många...) och har små gummiband under magen så att den kan sitta på mitt finger.
Veckans Knytteaktivitet var att samla in lika saker som nyckelpigan bad om. Så här i början höll jag mig till en sak i taget och tog sådant jag hittade precis runt samlingen. Allt som allt blev det fyra saker. Dessa la barnen sedan på min duk (ett vitt spjälsängslakan!). En vit duk är så bra att ha med sig i fickan, allt syns så bra då! Det är annars inte så lätt att se kotten, om den ligger på barr eller gräs.
Här är samlingen i sin helhet!

I fredags var det dags för den första kombinerade Knopp- och Knytteskolan. Nio barn mellan 1-4 år kom. Ja, en hel del var ju yngre än ett år eftersom alla hade medföljande småsyskon! Lite pirrigt är det alltid att träffa en ny grupp första gången och i början får man känna sig fram en hel del för att hitta en nivå som alla hänger med på men som samtidigt är spännande och rolig för alla. Det är en ganska så stor skillnad på en fyraåring och en liten ettåring! Men det var några från höstens Knoppskola, ett par från vårens och så några nya. Dessutom var det ny skog. Kortare väg att gå på, halva vägen grusväg och halva åker. "Skogen" är en liten "ö" av träd på en åker, men upplevs nog som en skog av barnen. Praktisk för vuxna eftersom inget barn kan försvinna! Å andra sidan så startade jag en liten Hitta Vilse-skola i "kapitelform" med Pinneman i huvudrollen, men mer om det sedan!
Vi startade med att leka "Kom alla mina Knyttebarn", hade Pinneman/Hitta Vilse samling, hade aktiviteter med Knytteskolans symbol nyckelpigan, upptäckte skogen, åt matsäck och sen var det fri lek. Allla barn drogs till en grop. Jätterolig att hoppa ner i, eller bara att stå längst nere i den och titta på alla andra!

Det här är gruppens yngsta deltagare! Ett par månader över året och allt som orkades med att bäras i den egna ryggsäcken var skeden att äta matsäck med. Men någonstans ska man ju börja!

Fredag den 9 november mellan klockan 10-12 startar vinterns Knopp- och Knytteskola för barn mellan 1-4 år och deras föräldrar. Om du vill veta mer så kontakta Friluftsfrämjandet i Sorvreta!

För inte kan man vänta hela långa vintern på nästa Knoppskola? Inte när en dessutom fyller Knytte undertiden! Nej, det är minst lika kul att vara ute på vintern som på hösten. Tänk bara så mycket kul man kan göra om det kommer snö...! Men det är roligt annars också, kanske kan man göra eld att äta och värma sig vid.

Tanken är att börja tillsammans och ha lite "hitta ut och hem" aktiviteter (ungefär som höstens Knoppskola, men i mindre omfattning). Sen tänkte jag att Pinneman kunde hjälpa till att lära ut Civilförsvarets utmärkta Hitta Vilse-skola. En jättebra livförsäkring om ett barn kommer bort! Sen ska såklart Knyttarna få lite extra naturuppdrag. Visst låter det skoj?! Häng med!!!

                                                

Nu är det höstlov och är man sugen på att göra något annat med sina knoppar än att bara vara ute i skogen så kommer här ett litet tips- nämligen Aquaria Vattenmuseum i Stockholm. Kul både med egen liten knoppunge eller med en barngrupp (även fria grupper- ta med föräldrarna och åk iväg!).



Bilderna blev inte så bra, men det finns massor av fiskar att titta på. Det är färger och liv, det är tropisk natt och en glastunnel att krypa in i (så att man nästan är i akvarite!). Man kan gå ner i kloaker, titta på laxtrappa, kolla in smådjur som abborrbebisar eller mer exotiska klarblåa grodor. Det bästa är nästan att det är ett så litet museum! Man kan lätt tillbringa några timmar här och lokalen är så lätt att vara i- barnen kan själva stå med näsan tryckt mot glasrutorna och som vuxen kan man låta dem titta så mycket de vill. Caféer i slutet av muséer serverar dessutom smarriga pajer och rejäla lasanger (samt allt för frestande kakor!)



Så har du vägarna förbi Djurgården i Stockholm så titta in! Annars går det nästan lika bra med antingen ett besök i en akvariebutik eller till närmsta vattenpöl (gärna med ett gäng genomskinliga burkar och en håv!). Eller varför inte till fiskdisken i saluhallen eller ICA?! En död torsk ser rätt maffig ut och så är det lite mer spännande att äta fisk till lunch efteråt!

När man går i skogen med en liten Knopp får man inte missa tillfället att krypa ner på deras nivå (rent fysiskt alltså!) och titta så där nära och länge som bara små barn och gamla gubbar gör. Sist hittades detta;



Mossa! Vått och grönt, ser mjukt ut men är ändå stickigt. Luktar härligt! Smakar vått! Tittar man nära så ser man liksom varje liten mossdel för sig.



Vad är det egentligen för färg på mossan? Ljust grön eller mörk?! Titta, ser ni så många olika nyanser av grönt det finns?! Gnuggar man mossan mot lite vitt papper så färgar den av sig och vips så har man skapat sig färgen mossgrönt!

Snart är det dags för halloween, något som börjar bli vanligare och vanligare även här i Sverige. Kan man ju tycka vad man vill om. Är det ett sätt att få oss att köpa mer eller en rolig anledning att fira i höstmörkret?! Barn är ju ofta lockade av spöken och skelett och av att klä ut isg, äta godis och fantisera. I vår Knoppskog ser det ut så här (om man bara tar sig förbi Bockarna Bruses bro, vill säga!):



Visst påminner det lite om Ronjas skog, eller ett trollberg? Fantasin sätts i alla fall i rörelse i mitt huvud!!! När mina egna Knoppbarn blir större kan det nog bli en liten Halloweenvandring här. Fast inte med skelett och monster, utan med väsen som man förr i tiden trodde bodde just på sådana här platser. Med vättar, troll, älvor... Små luvor som skymtar bakom mossan, en svans som förvinner ner under en sten, älvor som dansar bland träden- ja, det finns massor av "svenska" väsen som passar till Halloween, om man tycker att döskallemasker är för amerikanska. Till min hjälp tänker jag ta underbara boken om "Rut och Knut tittar på sagoväsen". Ser redan fram mot nästa års Halloweenpyssel!

Ok, det regnade inte, men inte sken solen heller. Ett ganska så typiskt tisdagsväder för hösten 2007 känns det som.



Hur mycket man än önskade så bröt höstsolen aldrig igenom de här molnen!

När man vet att man ska vara ute en viss tid samma dag varje vecka lägger man ju märke till vädret. Eller gör man det? Jag har fått för mig att det nästan alltid är grått och regnigt när vi ska ha Knoppskola, men en liten titt på bilderna från höstens Knoppskola ger ett litet annat sken. Det är tex inte många bilder man ser regnkläder på- alltså kan det inte ha regnat så ofta. Förra veckans bild tycker jag till och med lovar sol!



Kanske är det bara så att molnen hängde tunga på förmiddagarna och så klarnade det upp?! Idag ser jag solstrimmor bakom molnen så kanske vi får en Knoppavslutning i riktig höstsol idag. Man kan ju hoppas!

Tygmärkena blev lite sent utdelade på denna Knoppskola, men oavsett om barnen får dem i början eller slutet så brukar det ta ett tag innan de hamnar på ryggan eller jackan. Jag är själv riktigt usel på att få på märken på min Knopps ryggsäck (det är jättejättesvårt att trixa och hitta en lämplig plats för märket och sen är tyget hårt att sy i på Kånken!!!). Men nu kom ett av barnen med märket påsatt redan till gången efter.



-"Åh, vad duktig du är som redan fått på märket!", sa jag till medföljande mamma.
-"Tja, det sydde pappa på!", svarade hon.
Bra! Där och då sattes den trenden. Varför är det mammas jobb att sy på märken? (Det är mest mammor som går med barnen på Knoppskolan) Det är ju ett typiskt pappajobb! I alla fall i den här familjen, där pappa har mycket starkare nypor och är bättre på att stuva in saker på litet utrymme.

Skogen är ju full av svampar så här års och det här är min favorit svampsång:



Av: Gerd Strandberg

Trampa inte på svampen
för där kan någon bo
Nå´n som ligger och sover
och vill ha lugn och ro

Trampa inte på svampen
för den kan bli din mat
Men då får du ta hem den
och steka den såklart!

Melodin är jättefin, men jag bara sjunger den lite klämmigt sådär. Är inte så bra på melodier överlag, så oftast trallar jag på som det faller sig och det funkar jättebra. Huvudsaken är att man sjunger, tycker jag!

Texten innehåller ju allt! Att man ska vara varsam om naturen, att djur bor i svamparna och att man kan äta en del av dem. Ofta sparkar barn sönder svampar, har jag märkt. Det kan man ju förstå, de ser sparkvänliga ut på nått sätt och så blir det alltid ett lyckat resultat. Men sjunger man sången så slutar man förstöra svampar, vem vill sabotera ett litet kryps nattsömn?!

När barnen kom till trädet där vår Knoppfröken sitter så väntade en överraskning under senaste knopppasset.
Trädet hade fått "nya blad".



I klädnypor hängde något nytt och spännande som syntes på långt håll. Men vad var det?



Jo, trädet var fullt av knoppmärken! Det vanliga är väl att man får märkena i början av terminen, men av olika anledningar så kom våra först nu. Fast den som väntat på något gott...! Kul är det i alla fall att få märke, en del hade ju sitt kvar sedan förra terminen.



Så här ser märket ut i närbild. Är ärligt talat inte helt förtjust i det. Varför se det mest ut som en bebis med en löjlig spetsmössa, möjligen en lillasyster till Kalles kaviar? Tycker inte att den hänger ihop med märkena för Mulle och Knytte. Om det ska föreställa ett vanligt Knoppbarn hade en mössa känts ok. Hoppas på en pinneman tills märket görs om någon gång i framtiden! Men bortser man från detta så är ju färgsättningen fin!

Eller vad tycker ni?

Nu när hösten är här börjar man att fundera på vinterkläder och nya regnbyxor, mössor och vantar. En snabb titt i affärerna gör en lite bestört, för dels är kläder redan i "knoppstorlek" indelade i pojkar och flickor och dels är färgvalen väldigt få. Flickor kan välja på rosa och rött och bojkar på brunt, blått och grönt. Här har flickorna en klar fördel, i alla fall om man tänkt sig att barnen ska vara ute i skogen också.

Kolla in bilden, hur många klädesplagg kan du hitta?



Inte helt lätt att se några alls, eller hur? Tänk dig då att ett barn kommer bort i skogen, snubblar och blir liggande. Att välja rätt kläder handlar inte bara om varma och tåliga kläder, det handlar lika mycket om färger. Att välja rätt färger är en säkerhetsfråga. Jag vet att många förskolor använder västar i självlysande färger och det är ju bra. Samtidigt kan västarna var klumpiga och hindra barnens rörelser (inte heller så bra om man kommer vilse och inte kan hålla värmen!). Så fram för mer färgranna kläder till våra barn!

De här var färgerna på kläderna som jag lagt ut i en skogsbacke.



Ganska vanliga färger på ytterkläder jag sett i butikerna och för jämförelsens skull tog jag med en reflexväst också. Men jag tycker inte ens att den syns speciellt bra när man lägger den bland höstlöven... Fast det är klart att den kanske syns bättre om man bär den på sig.

Hittade du alla sju plaggen? Här kommer rätt svar;



Så om du själv ska köpa nya barnkläder, eller har föräldrar som ber om tips ha gärna färgvalet i bakhuvudet också! Ett tips kan vara att lägga ut kläder längst en stig och be föräldrar att leta efter så många de kan hitta. Man får sig en aha-upplevelse!

Nu när höstlöven börjar falla är det dags att leta bladluppar. Det vill säga blad med hål i! För små barn kan det vara ganska svårt att kolla i en vanlig lupp, men bladluppen fungerar nästan som ett förstoringsglas. Det är klart att den inte förstorar på riktigt, men genom att den ramar in ett litet område är det lättare att fokusera för ögat. Ett löv är dessutom lätt att hitta, gratis och det gör inget att det går sönder. Sen så får man "luppögon" på köpet, ni vet då man genast börjar spana efter blad med hål i vart helst man går!



Så ut och hitta dig en lupp och håll den mot en sten eller en trädstam. Vad ser du?

Jag har redan berättat om vad vi gör när vi stannar vid Knoppstenen, hur vi sjunger, leker och känner på stenen.  Men en så enkel aktivitet kan faktiskt innehålla väldigt mycket om man bara tänker till lite.

Barnen får konkreta naturupplevelser av att känna på stenen, men att bara lägga en naken hand mot en sten kan också ge bra språkupplevelser. Hur känns stenen? Kall? Varm? Våt? Hård? Skrovlig? Barnen hör orden och kan koppla ihop en känsla till dem. Som ledare och vuxen kan man ge så mycket, bara man tänker på att använda ett rikt språk.

Ofta är man kanske lite slarvig, så även jag! Det kan bli ett  -"Känner ni, idag var den våt!" men så mycket mer ett -"Känner ni, stenen är våt idag. Den känns fuktig och lite kall" ger.

Man kan ge ord "tillbaka" också. Om man frågar barnen hur stenen känns och någon svarar varm så kan man svara -"Ja, den är varm. Den har blivit uppvärmd. Är den het tycker du?". Om man ställer samma typ av frågor varje gång man stannar vid stenen så lär sig barnen många ord och begrepp kring stenen. Själv tycker jag att det är spännande att något enkelt kan ge så mycket om man bara stannar till och analyserar det lite.

På Friluftsfrämjandets ledarkurser pratar man om "stranden och forsen". Om du tänker dig din vardag, ditt liv eller din tid med knoppgruppen som en fors som virvlar fram. Vattnet finner sina vägar och rinner i sin fåra. Det finns stenar i forsen, saker som dyker upp men som vattnet tar sig runt. Om man då plockar upp en sådan sten och tittar lite extra på den kan man lära sig något om den. Kanske man väljer att lägga tillbaka den på samma plats igen eller så väljer man att göra något nytt av den, i vilket fall har man tittat lite närmre på en av stenarna. Man har tagit sig tiden att stanna upp och reflektera. Övningen är nog främst till för att ta tag i problem man stöter på, men jag tycker att man kan göra så även på andra områden. Här har jag valt att analysera vår Knoppsten.

Vad skulle du välja att plocka upp för sten ur din flod?!

Att backa kan vara svårt och ibland är diket djupare än man tror! Veckans Knoppskola startade lite senare än vanligt eftersom en bil backade i diket medan vi väntade på varandra! Kanske inte den start man tänkt sig på Knoppskolan eller den bilfärd föraren tänkt sig, men ack så spännande för Knoppbarnen!



(Lyckligtvis blev ingen skadad och när bilen var uppdragen ur diket kunde Volvon fortsätta sin färd och vi kunde gå till skogen!)

Om du bor i Uppsala med omnejd så kan du besöka Storvreta på söndag. Då anordnar Friluftsfrämjandet där en familjeaktivitetsdag. Mellan klockan 10-14 den 30 september så kan man fira att Mulle fyller 50 år i år, gå tipspromenad och smaka blåbärssoppa, åka hästdroska, snickra holkar, baka bröd på stenar, klättra på rep, grilla och dricka kokkaffe över öppen eld med mera. Visst låter det kul?!



Mulle själv besöker Tipp Toppen, dvs skidbacken (där alla aktiviteter äger rum) mellan 11-13. Nu är det bara att hålla tummarna för bra väder!