skogsknopp

Det är inte bara barnen som träffas och har kul på Knoppskolan. Fikat är viktig! Även för föräldrarna!!!



Det är det som är så mysigt med en fri grupp (det vill säga en som man INTE har i förskolan), det är att föräldrarna är med och också får en naturupplevelse. Medan de här mammorna fikar, pratar och ammar småsyskon i lugn och ro så leker Knoppbarnen i skogen. Småsyskon får också en naturupplevelse, såklart! En mysigare fikamiljö är svår att hitta, här behöver man inte bekymra sig om vad gästerna vid bordet bredvid ska tycka eller om ens två åring ska störa någon, inte gör det något att det kommer smörgåssmulor på "golvet" heller. Det enda man behöver tänka på är att ta med sig skräpet hem igen!

Nu har Skogsknopparna startat igen inför hösten 2007! Inte den största skaran, så här första gången, men i alla fall fyra förväntansfulla Knoppbarn. Räknade vi rätt så dyker ytterligare tre upp till nästa gång. Men eftersom alla hade en vuxen med sig, en till och med två, samt att alla har ett yngre syskon som hänger med + en hund denna gång, så blir det en liten skara. Det kan behövas, för på sina ställen är gräset riktigt högt. I kanten på åkern till och med högre än barnen!



Så här första gånge koncentrerade vi oss på att lära känna varandra, även om en del träffats förr så har det ju gått en sommar sen sist. Så stannade vi vid stoppen, samma som i våras. Det är Ekorrens gran (ingen ekorre, men väl kottar), Myrstacken (som nästan är övervuxen med gräs), Knoppstenen (fuktig, men vi slapp regn idag!) och Knoppfröken.



Knoppfröken hade kvar sin fjäder och nu hade hon stora gröna blad. Men man kan se hennes lilla håriga knopp också, den som ska slå ut nästa vår. I hennes skattkista la vi ner ett litet blad för varje Knoppbarn, så får vi se om Knoppfröken lämnar något tillbaka?!

Stoppet efter Knoppfröken är Skrotbilen och den låg kvar rostig och gammal. Efter bilen hade vi ett Sagostopp, där barnen fick höra om Bockarna Bruse. Sen samlades vi kring Pinneman och det blev äntligen dags att plocka fram matsäcken. Efter fikat är det fri lek. Bockarna Bruse var leken för dagen, vad annat kan man vänta efter att ha hört sagan och sen hamna bredvid den perfekta bron?! Vill man inte vara bock själv så finns det gott om pinnar.



Tre bockar på väg till sin bro!

I morgon börjar höstens knoppskola, så idag gav vi oss ut för att titta i "Knoppskogen" min egen Knopp och jag. Trots att vi bor granne med "Knoppskogen" så har vi inte varit där under sommaren. Vi kunde båda konstatera att det var mycket gräs! Högt gräs. Alltså lite svårt att gå. Men tar man det lugnt så går det, speciellt om man håller en vuxen i handen. Stövlar behövs, men inte så mycket för orm eller väta som för eventuella fästingar. Men inne i själva skogen var allt sig likt. Så mysigt att se stenen som saknar mossa eftersom vi hoppade så mycket från den i våras. Ett litet avtryck från knoppbarnen, som visar att någon varit där och lekt. Men inga andra spår finns, inget skräp eller brutna kvistar.

I morgon ska vi trampa upp stigen ännu mer. Snart blir det lätt att komma in i skogen igen!

Eller kanske Linné möter Mulle. Klart är i alla fall att båda firar stort i år. Linné har sitt 300 års jubileum och Mulle firar 50 år. Mycket har de gemensamt också, de älskar natauren och vill föra vidare sin naturkänsla till andra så att vi tillsammans kan värna den. Linné är kanske mer petig med vad växterna heter, men liksom Mulle hittar han ju på varteftersom! Hade de träffats på riktigt så hande de nog tyckt om varandra och haft en hel del att prata om. Jag tror Linné hade startat en fri Mullegrupp ute i Danmark!'

Tillbringade helgen ute på Lida med en massa Mullemänniskor från när och fjärran. Eller vad sägs om Japan? Mulle finns inte bara i våra skogar utan även i Japan, Finland, palistinska flyktingläger, Tyskland, Ryssland... Snart finns han nog överallt! Och det är superduperbra!!!

Lyssnade på föredarg, diskuterade, kramade om gammal vänner, skaffade nya, åt mat och upplevde Lida (som är väl värt ett besök!).

Här är lite tankar från föredaragen jag lyssnade på:



Katarina Juhlin och hennes mulleledare i Södertälje berättade om skogsmulleverksamhet med invandrarbarn, med exempel på lyckade projekt i Södertälje. Mulle är nog en väldigt viktig figur när det gäller integration. Växer man upp i Sverige får man allemansrätten med bröstmjölken (plus att 2 miljoner svenskar gått Mulleskola under 50 år!), men det har inte våra nya svenskar fått. För många är skogen något nytt, för andra är den skrämmande. En del ser smådjur som livsfarliga och är vana att döda dem. Då behövs Mulle, som kan lära stora som små att älska naturen! Sen så är det bevisat att språket fastnar så mycket lättare om du rör på dig, arbetar med det, får frisk luft och får använda hela kroppen.

Sachiko Takami berättade om Det naturliga steget och ett hållbart samhälle. Ett ämne som verkligen är på tapeten nu. Här är något att fundera på;

500 människor ska kretsa runt jorden i ett slutet rymdskepp i 2000 år. När de landar ska de vara ca 500 fortfarande. Vad behövs för att klara sig? Vilka människor? Natur? Teknik? Djur? Yrken? Hur löser man avfall? Hur löser man populationsfrågan? Vad gör man av sin tid? Osv...

Ann-Louise Bjernevik berättade om hållbar utveckling, miljöbeteende och attidyter utifrån sitt arbete i Botkyrka. Måste erkänna att jag haft mina fördommar om Botkyrka, men nu skulle jag gära arbeta där! Och låta mina barn gå i deras skolor! Gå in på hemsidan www.miljodatabasen.se och bli djupt imponerad!

Passar här på att tacka för en trevlig helg! (om någon som läser detta var med och ordnade det hela, så kan de ta åt sig!!!)

Som tur är finns det massor med människor i Sverige och i hela världen som tycker att det är kul med barn och natur! Att vara med barnen i skogen kan vara så enkelt, man behöver inte förbereda sig så mycket för att det ska bli lyckat. Inte gå långt heller! Men ibland är det kul att fylla på förådet av idéer och kunskap, att träffa andra "naturnördar" och att känna att vi är många! I 50 år har Mulle funnits, denna fantastiska figur som genom Friluftsfrämjandet har mött så många barn och vuxna genom åren. I 50 år!!! Och han är fortfrande lika aktuell och outslitlig. Och älskad!

Mulles 50 årsdag firas hela året överallt i Sverige, så alla barn ska ha en chans att få träffa honom. Har man mött Mulle så blir man skogsnyfiken, så är det bara. Se på mig, själv ett gammalt Mullebarn!

I helgen ska jag få träffa många barnledare inom Friluftsfrämjandet på ett nationellt Mullesymposium på Lida utanför Stockholm. Ser så mycket fram emot det!!! Och jag berättar mer efter helgen...

Följer du länken till höger så kan du komma till Mulles jubileumssida. Kul för stora som små!

Ja, nu börjar planerna ta fart för höstens Skogsknoppskola. Den startar den 28 augusti med samma tid och plats som förra året. Om du är sugen att vara med med dig och ditt barn kan du vända dig till Friluftsfrämjandet för mer information. Följ bara länken här.

Skogsknopp vänder sig till barn som kan gå själva i skogsterräng och bära en egen liten ryggsäck och upp till tre år. Ungefär födda 2004 och yngre, men en viss flexibilitet finns såklart! Småsyskon får också gärna följa med, men inte vagnar! Förra terminen bar varje liten knopp sin egen ryggsäck och varje förälder ett syskon på mage eller rygg. Vi går inte längre än att småbarn klarar av det.


Hoppas att vi blir många, glada och nyfikna knoppar i skogen i höst!

Snart är det dags för en ny Skogsknoppsskola, men innan den drar igång måste jag bara få visa en bild på våran "Knoppfrökens" utveckling under våren.


Vi lyckades verkligen välja en knopp som slog ut sent, men vi fick ändå se några blad tillslut! Ni ser att hon var en fröken Rönn?

Planerna för nästa termin, som drar igång i slutet av månaden hoppsa jag, är i full gång. Det är här på bloggen man får informationen först- så håll utkik framöver!