skogsknopp

En del saker är så enkla att man glömmer bort dem, så därför kommer här ett sådant litet tips (eller påminnelse!). Nu när det är kallt när man är ute kan det bli krångligt när man ska äta. Är man ute länge vill man kanske äta varmt och det tar sin tid. När barnen ska äta måste de ta av sig de tjocka, varma tumvantarna för att nå om skedar och kåsor. Men då blir händerna kalla och då slutar de ofta att äta. Visst kan man mata sitt barn, men efter ett par år vill de ju gärna äta själva (och det är väl lite meningen också!).



Jag brukar skicka med matvantar i packningen. Det vill säga tunna fingevantar som åker på när man ska äta och tas av när man ska leka igen. Håller inte värmen som ett par täckvnatar, men står emot en del kyla och gör det lättare att greppa. Lätta att tvätta är de också, så det gör inget om de blir kladdiga av varm choklad eller ketchup!

Ingen värdsnyhet, men ett litet tips i alla fall. Det funkar såklart lika bra för vuxna!!!

...



"Pinneman har det ganska bra i sin koja, med sin trädkompis, sin inhängnade trädgård och sin julgran. På vägen utanför har han gjort tre, så den som letar kan hitta honom lite lättare. Nu är det bara för Pinneman att vänta! Medan han väntar så sjunger han alla sånger han kan- med rörelser till!

Under tiden har Pinnemamman och Pinnepappan druckit upp sitt kaffe och bestämt sig för att gå hem. Men var är Pinneman? -"Pinneman!" ropar de. -"Pinneman!". Först ropar de bara högt men sen blir de arga. Varför kommer han inte?! Vart har han tagit vägen? Med arga röster ropar de "Pinneman" och letar överallt. För så är det, när en vuxen blir arg och rädd så kan det låta som om de är arga. Vem törs komma fram då? Förrästen så hör inte Pinneman, för han är långt därifrån. När Pinnemamman och Pinnepappan ropat ett tag börjar pappan att gråta, mamman också. Var är deras lilla Pinneman? De betämmer att pappan ska stanna kvar i skogen, ifall Pinneman kommer tillbaka. Så springer Pinnemamman hem och hämtar hjälp.

När något är tokigt, farligt eller så svårt att man inte alls kan klara det själv så finns dt alltid hjälp att få. Det vet Pinnemamman, så hon ringer 112 och får prata med en tant i telefonen. Tanten undrar vad som hänt, så Pinnemamman berättar att hon tappat bort sin Pinneman i skogen. Tanten undrar hur Pinneman ser ut, så mamman berättar att Pinneman ser ut som en pinne med näsa, två blåa ögon och en blå mössa. Då säger tanten att hon ska skicka hjälp till Pinnemamman och Pinnepappan, hjälp som ska hjälpa till att hitta Pinneman."



Äntligen kommer fortsättningen på Pinnemansagan!

Nu har Pinneman gjort vad han kunnat för att bli hittad. Vän av ordning har säkert undrat vad hans föräldrar sysslat med under tiden och här kommer alltså svaret! Det är viktigt, tycker jag, att prata om hur vuxna kan bete sig när de blir rädda, stressade och osäkra. För visst blir man arg, på ungen som inte kommer, på den som kommit bort?! Av olika anledningar, men när man ropar så kan man verkligen låta arg och vem vill då komma fram? För barnen kan det vara skönt att veta att föräldrar och vuxna inte alltid gör så som man ska, att de också kan känna sig rädda.

Om man kan, så är det bra om man kan lämna kvar någon på platsen där man senast såg den som nu försvunnit. Därför får Pinnepappan stanna kvar. I fall Pinneman kommer tillbaka. Dessutom kan han hjälpa de som ska söka med att visa var Pinneman sist sågs. Pinnemamman ringer SOS och telefonnumret en (1) mun, en (1) näsa och två (2) ögon är aldrig fel att upprepa. Dit kan både stor och liten vända sig när man behöver hjälp!

Pinnemamman tar på sig ansvaret för att Pinneman är borta. Så är det, det är en vuxens ansvar att se till ett barn. Därför är det inte Pinneman som tappat bort sina föräldrar utan de som tappat bort honom! Så ger Pinnemamman ett signalemente på Pinneman. Här kan ju var och en tänka på hur de själva ser ut, eller om de, utan att kika, kan beskriva sitt eget barn!

Tja, nu är det inte långt kvar och med inkallad hjälp ska nog Pinneman inte behöva sitta i skogen så länge till!!!

Japp, Pinnemamman är gravid! Litet pinnesyskon är väntat till våren :)

Det är inte alltid man gör ett sådant här fint fynd i skogen. Men i fredags gjorde vi det! Är inte så bra på horn, så vi gissade på alla möjliga djur! Rådjur finns det gott om, älgar vet jag inte alls, men vi är ganska överens om att det inte finns ren här! Nåja, man behöver inte veta allt. Huvudsaken är att man kan glädjas över fyndet och låta fantasin flöda!!!

Någon som vet vad det är för ett horn?!

Det finns mycket sten i skogen. Troligen är det lämningar från inlandsisen, för så här ser det ut överallt där vi bor. Inte långt härifrån går dessutom en rullstensås. Visst kan man tycka att det är lite farligt att klättra runt på stenar. Det ligger inte ett djupt lager fallsand under precis. Mossan ser mjuk ut, men gömmer bara ännu fler stenar. Halt kan det dessutom vara. Men ack så kul! Att få klättra som de värsta bergsgetterna, bestiga oövervinnerligt stora stenar och att få använda hela sin kropp och all sin styrka för att komma upp. Ungar med fysik blir som bekant glada ungar och frågan är om det inte gäller oss vuxna också. För vi måste ju hänga med, oroliga som vi är!

Så ett fysikpass för stor som liten bjöd senaste Knopp- och knytteskolan på!

Efter Knoppskolan och Knytteskolan kommer Mulleskolan, men i Friluftsfrämjandets barnevreksamhets historia kom Mulle först. Han fyllde 50 år förra året, så det är några generationer som hunnit gå i Mulleskola vid det här laget. Mulle håller som bekant till nere i skogen, han är vän med skogens djur och värnar om vår natur. Genom åren har han fått en del vänner. Det är Fjällfina som håller till i fjällen och som även representerar vinteraktiviteterna, det är Laxe som bor i vattnet och paddlar i en kanot. Sist kom Nova som kommer från rymden och planeten Tella, så lik vår egen planet men ännu inte nedskräpad.

Är man i närheten av Uppsala på söndag så vill jag passa på att tipsa om att det är Fjällfina dagen i Mulleriket där. Mulleriket ligger i Sunnersta och där finns alla figurerna representerade med en egen plats och koja. Klockan 13-14 kan man få träffa Fjällfina och följa med henne på ett aktivitetsspår som leder upp "på fället". Sång, lek och upptäckter utlovas!

Ibland har vi turen att få med oss en extra Knopp/Knytte till skogen. Det är en familj som har den lugnaste och trevligaste hund som tänkas kan. Perfekt att ha med i barngrupp, går för sig själv men är något barn intresserat så går det bra att kolla in lite extra. Bra för barn som kanske annars inte kommer i kontakt med hundar.

Nu är det tre gånger kvar på vinterterminen och här kommer datumena för de fredagarna.
Nu på fredag, den 25 januari klockan 10 som vanligt (kanske att vi går till den gamla skogen om det blåser eller så!)
Sen är det redan veckan därpå, den 1 februari. Samma tid som vanligt. Sen blir det ett litet hopp igen tills den 29 februari då det blir avslutning.

Väl mötta i skogen!

Egentligen behövs det inte mer än en omkullfallen trädstam. Självklart så ska man kolla så att trädet ligger säkert, men när man väl vet det så är det guld värt. Vår "Bockarna Bruse bro" är poppis!



Vi föräldrar får agera extra stöd, för lite högt är det och ganksa så halt också!



För den som just lärt sig gå i kuperad terräng är det kanske bäst att bara iakta till att börja med. Men nog ser det spännande ut! Man skulle ju kunna krypa under...



Man kan även klättra över, bara hänga på den eller banka med pinnar. Många användningsområden alltså. Man undrar ju varför inte motsvarande finns på en EU anpassad lekplats?! Ibland gör vi vuxna kanske barnens lekar lite mer komplicerade än de behöver vara?!

En positiv sak med att växa från knopp till knytte är såklart att man orkar gå lite längre. Eftersom de flesta hade gått vägen till Knoppskogen så gick den snabbt, det var kul att återse den gamla skrotbilen och se att Knoppfröken satt kvar. Vi la dock till några av våra nya aktiviteter, så där vi tidigare åt matsäck berättades nu Pinnemansagan. Alltså blev det tid över att gå till Bockarna Bruses bro, men även att kolla in vad som finns ännu längre bort...



Där finns en glänta med mjuk och härlig mossa och så en spännande stig som slingrar sig upp bland stenarna och försvinner upp på "berget". Självklart besteg vi berget innan vi satte oss i mossan för att äta.

Visst ser det ut som en riktig sagoskog? Ett troll, eller om det är en drake, hittade vi också!

Under juluppehållet har vi låtit Pinneman sitta under sitt träd och vänta på att bli funnen. Han har ju ordnat det riktigt bra för sig, med trädkompis, hus, trädgård, en julgran och så tydliga markeringar på stigarna. När vi träffades efter jul hamnade vi i en ny/gammal skog så då fick Pinneman göra en repris av sin Vilse-saga. Nu måste han ju gå vilse på ett helt nytt ställe och så kan det vara bra att friska upp minnet lite. Vad var det egentligen som hände denna lille Pinneman?!

Nu är det bara tre gånger kvar, så mycket kan ändå hända. Men alla sagor ska ju ha ett riktigt slut- så Pinneman ska inte behöva vänta längre än tills februari med att bli funnen. Det lovar jag!

När vinden blåser så att träden nästan böjer sig till marken är det dags att tänka om! Den här vintern är hittills inte som den "skulle ha varit".

För om det hade varit strålande sol, meterdjup snö och vindstilla- då hade det verkligen varit härligt att sitta i förmiddagssolen i en sluttning och dricka varm choklad ur kåsa och följa harspår ute på åkern. Då hade den lilla skogsdungen ute på åkern varit perfekt, eftersom solen når in dit så bra och man verkligen kan tillgodogöra sig den lilla dagsdos med sol som vintern bjuder på.

Men, när det bara är mulet, rejält blåsigt och lerigt- då är inte den där skogen ett dugg bra. Det finns inte lä någonstans, det finns bara lera på väg dit och det är helt enkelt inte kul! Dags att tänka om alltså!

Därför blev 2008`s första Knopp- och Knytteskola i den gamla Knoppskogen från i våras och höstas. Lätt att gå i och det gör ju inget att solen inte lyser där, eftersom solen ändå skymdes av moln. Stora träd skyddar mot blåst och så är det kul att få komma tillbaka! Och gå längre och se mer...

Här i buskarna sjunger fåglarna lika glatt som om det vore mars. Hoppas bara att de inte glömmer bort att äta, vem vet när vintern slår till?! Fågelkvitter är annars trevligt, så för mig får de gärna sjunga medans de smaskar i sig från fågelbordet. Att sitta och kika på fåglarna genom fönstret är ett populärt nöje hos mina knoppar och nu har vi börjat lyssna efter fåglarnas sånger också. Då är den här sidan helt oumbärlig! har du inte redan hittat till Wildlife Garden, så väntar dig en skatt. Deras fågelskola har allt!

Bilden är lånad av Wildlife Garden.

Nu på fredag, den 11 januari klockan 10-12 börjar Skogsknoppar/Knyttarna igen. Samma tid och samma plats med andra ord. Har vi tur ligger det fortfarande kvar lite snö då. Har vi ännu mer tur så blir det heller inte så kallt. Vågar man hoppas på lite sol?!

Välkomna!

Här är tips på en aktivitet som passar lika bra på utebarnkalaset som på Knytteskolan. Gå på djursaffari med kikare på och spana efter djur!



Först fick alla ett papper med de djur vi skulle spana efter utritade. Om det inte framgår så tydligt av bilden, så var det en igelkott, en kanin, en hund, en björn, en älg och en bäver. Försökte att hålla mig till djur som man faktiskt kan stöta på ute i skogen, även om det var länge sedan man såg älgar, björnar eller bävrar i det bostadsområde vi höll till i!



Sen fick alla en hemmagjord kikare. Toapappersrullar är en klassiker, i det här fallet var det takpapp. Självklart är det viktigt att gå igenom innan hur kikaren fungerar!



Det är inte mycket man ser genom kikaren, men blicken fokuserar även utan linser! Sen är det spännande att bara se en liten del av något.



Här sitter en bäver och lurar i buskarna. Inte helt lätt att få syn på, den smälter bra in i sin omgivning. Vill man kan man ju prata om att det är just det som är syftet med djurens färger.



Vi plockade med oss djuren varteftersom, eftersom vi var i ett rätt välbesökt område. Annars är det ett utmärkt tillfälle att prata lite Allemans rätt. Hur gulligt ett djur än ser ut så får man inte gå fram och klappa det, då blir djuret mamma förvillat av människolukten som ungen fått. För att inte tala om hur mycket stress djuret utsätts för.



Alla djur behöver inte sitta där man tror. Här har en hund busat och hoppat upp i ett träd! Gör att prommenaden blir lite lugnare och barnen kan inte bara rusa fram. Det gäller att kolla noga och överallt!

Ha så kul på saffari!

...



"Nu var Pinnemans julgran pyntad och klar. Men för att hjälpa de vuxna lite mer när de skulle hitta honom, gjorde Pinneman TRE. När man gör TRE samlar man först in kottar, stenar, kvistar eller något annat som man hittar. Sen går man till en stig eller öppen plats och lägger ut tre rader av till exempel kottar. Pinneman hittar fina grankvistar som han lägger ut. När mamma och pappa kommer på stigen och ser den första raden kommer de att tänka -"Oj då, här har det ramlat ner många grankvistar!". När de ser den andra raden kommer de att tänka -"Undrar om det är hararna som har varit framme och busat?". Men när de ser den tredje raden kommer de att tänka -"Vänta nu, harar kan bara räkna till två, så det kan inte vara hararna som busat. Men vem är det som kan räkna till tre? Jo, Pinneman!". Så kommer de att titta sig omkring och se Pinnemans julgran och sen hittar de Pinneman."

Ja, det var fjärde delen i Pinnemansagan som barnen fick höra på sista träffen innan jul.

Att göra TRE är ytterligare ett sätt för barnen att hålla sig sysselsatta, eftersom det håller värmen och uppgiften hjälper till att hålla paniken borta. Men som alla aktiviteter i Vilse skolan så har den flera syften. Genom att göra tre markeringar i följd lämnar man spår efter sig, spår som sökande kan hitta. Även små barn kan ofta räkna till just tre, så det är lätt för dem att räkna. Samtidigt gör det såklart inget om det blir fyra eller fem markeringar heller. Huvudsaken är nästan att det blir fler än en eller två. Med lite större barn kan det vara bra att prata om faran att lägga markeringarna på en väg, speciellt en större trafikerad väg. På en grusväg i skogen är det kanske bara bra, eftersom man kan tänka sig att sökning går längst den och det syns bra från till exempel en helikopter. Men alla går inte vilse i skogen och pratar man med barn i stadsmiljö kan det vara jätteviktigt att ta upp trafikfaran!

Eftersom vi inte har någon stig till "vår skog" fick vi lov att göra våra markeringar på grusvägen. Lyckligtvis är den minimalt trafikerad en fredagförmiddag! Vi gjorde tre stycken olika markeringar, först använde vi grankottar, sen tog vi pinnar och drog ränder med och sist la vi grus i rader.

På höstens sista Knopp- och Knytteskola hade vi en hinderbana. Speciellt på vintern, när det är kallt, är det bra att röra på sig när man är ute. Men, som vi alla vet, så är det alltid bra att röra på sig! Jag satte upp A4 papper i plastfikor med klädnypor på grenarna. Varje papper visar ett djur som är aktivt och så har den en fråga eller uppmaning under sig. Tanken är att föräldrarna kan läsa för barnen, men att barnen även själva kan se vad djuret på bilden gör. Det är allt från harar som skuttar, rävar som springer fort till fåglar som klättrar på en trädstam.

Jag har valt bilder på djur som finns i svenska skogar och som jag tror att barnen känner igen. Jag har också valt aktiviteter som inte är knutna till en viss plats. Nästan överallt kan man hitta något att klättra över eller krypa under. I jakttidningar kan man ofta hitta jättefina bilder på djur som är aktiva (och väldigt många bilder på vapen och döda djur också!). Naturfotografierna är oftast väldigt fina och i de tidningar jag hittat så störs de inte av bildtexter heller. Sen så är det aldrig fel att knyta en kontakt med en jägare, av dem kan man få alla möjliga skatter som klövar och pälsbitar!

Nu när jul och nyår är över finns det tid över att pyssla och fixa för våra små vänner, fåglarna. I år har vi gjort egna små talgbollar till dem, så söta att de hade kunnat pryda utejulgranen. Nu får de vara dekorativa i buskarna istället, men kanske gör vi några till och dekorerar en riktig gran i skogen med!?

Vi har smält kokosfet i en kastrull. Se upp, för det blir väldigt varmt! Sen har vi bottnat lite fett i iskubsfack i form av hjärtan som vi köpt på IKEA. Det finns alla möjliga former att välja på, men hjärtan är ju alltid sött!!! Sen har vi lagt lite fågelfröblandning i varje fack och avslutat med att fylla upp formen med kokosfett. Sist har vi lagt i en liten bit snöre som upphängningsanordning. In i frysen och efter någon timme är det klart!