skogsknopp

Nu är det höstlov och är man sugen på att göra något annat med sina knoppar än att bara vara ute i skogen så kommer här ett litet tips- nämligen Aquaria Vattenmuseum i Stockholm. Kul både med egen liten knoppunge eller med en barngrupp (även fria grupper- ta med föräldrarna och åk iväg!).



Bilderna blev inte så bra, men det finns massor av fiskar att titta på. Det är färger och liv, det är tropisk natt och en glastunnel att krypa in i (så att man nästan är i akvarite!). Man kan gå ner i kloaker, titta på laxtrappa, kolla in smådjur som abborrbebisar eller mer exotiska klarblåa grodor. Det bästa är nästan att det är ett så litet museum! Man kan lätt tillbringa några timmar här och lokalen är så lätt att vara i- barnen kan själva stå med näsan tryckt mot glasrutorna och som vuxen kan man låta dem titta så mycket de vill. Caféer i slutet av muséer serverar dessutom smarriga pajer och rejäla lasanger (samt allt för frestande kakor!)



Så har du vägarna förbi Djurgården i Stockholm så titta in! Annars går det nästan lika bra med antingen ett besök i en akvariebutik eller till närmsta vattenpöl (gärna med ett gäng genomskinliga burkar och en håv!). Eller varför inte till fiskdisken i saluhallen eller ICA?! En död torsk ser rätt maffig ut och så är det lite mer spännande att äta fisk till lunch efteråt!

När man går i skogen med en liten Knopp får man inte missa tillfället att krypa ner på deras nivå (rent fysiskt alltså!) och titta så där nära och länge som bara små barn och gamla gubbar gör. Sist hittades detta;



Mossa! Vått och grönt, ser mjukt ut men är ändå stickigt. Luktar härligt! Smakar vått! Tittar man nära så ser man liksom varje liten mossdel för sig.



Vad är det egentligen för färg på mossan? Ljust grön eller mörk?! Titta, ser ni så många olika nyanser av grönt det finns?! Gnuggar man mossan mot lite vitt papper så färgar den av sig och vips så har man skapat sig färgen mossgrönt!

Snart är det dags för halloween, något som börjar bli vanligare och vanligare även här i Sverige. Kan man ju tycka vad man vill om. Är det ett sätt att få oss att köpa mer eller en rolig anledning att fira i höstmörkret?! Barn är ju ofta lockade av spöken och skelett och av att klä ut isg, äta godis och fantisera. I vår Knoppskog ser det ut så här (om man bara tar sig förbi Bockarna Bruses bro, vill säga!):



Visst påminner det lite om Ronjas skog, eller ett trollberg? Fantasin sätts i alla fall i rörelse i mitt huvud!!! När mina egna Knoppbarn blir större kan det nog bli en liten Halloweenvandring här. Fast inte med skelett och monster, utan med väsen som man förr i tiden trodde bodde just på sådana här platser. Med vättar, troll, älvor... Små luvor som skymtar bakom mossan, en svans som förvinner ner under en sten, älvor som dansar bland träden- ja, det finns massor av "svenska" väsen som passar till Halloween, om man tycker att döskallemasker är för amerikanska. Till min hjälp tänker jag ta underbara boken om "Rut och Knut tittar på sagoväsen". Ser redan fram mot nästa års Halloweenpyssel!

Ok, det regnade inte, men inte sken solen heller. Ett ganska så typiskt tisdagsväder för hösten 2007 känns det som.



Hur mycket man än önskade så bröt höstsolen aldrig igenom de här molnen!

När man vet att man ska vara ute en viss tid samma dag varje vecka lägger man ju märke till vädret. Eller gör man det? Jag har fått för mig att det nästan alltid är grått och regnigt när vi ska ha Knoppskola, men en liten titt på bilderna från höstens Knoppskola ger ett litet annat sken. Det är tex inte många bilder man ser regnkläder på- alltså kan det inte ha regnat så ofta. Förra veckans bild tycker jag till och med lovar sol!



Kanske är det bara så att molnen hängde tunga på förmiddagarna och så klarnade det upp?! Idag ser jag solstrimmor bakom molnen så kanske vi får en Knoppavslutning i riktig höstsol idag. Man kan ju hoppas!

Tygmärkena blev lite sent utdelade på denna Knoppskola, men oavsett om barnen får dem i början eller slutet så brukar det ta ett tag innan de hamnar på ryggan eller jackan. Jag är själv riktigt usel på att få på märken på min Knopps ryggsäck (det är jättejättesvårt att trixa och hitta en lämplig plats för märket och sen är tyget hårt att sy i på Kånken!!!). Men nu kom ett av barnen med märket påsatt redan till gången efter.



-"Åh, vad duktig du är som redan fått på märket!", sa jag till medföljande mamma.
-"Tja, det sydde pappa på!", svarade hon.
Bra! Där och då sattes den trenden. Varför är det mammas jobb att sy på märken? (Det är mest mammor som går med barnen på Knoppskolan) Det är ju ett typiskt pappajobb! I alla fall i den här familjen, där pappa har mycket starkare nypor och är bättre på att stuva in saker på litet utrymme.

Skogen är ju full av svampar så här års och det här är min favorit svampsång:



Av: Gerd Strandberg

Trampa inte på svampen
för där kan någon bo
Nå´n som ligger och sover
och vill ha lugn och ro

Trampa inte på svampen
för den kan bli din mat
Men då får du ta hem den
och steka den såklart!

Melodin är jättefin, men jag bara sjunger den lite klämmigt sådär. Är inte så bra på melodier överlag, så oftast trallar jag på som det faller sig och det funkar jättebra. Huvudsaken är att man sjunger, tycker jag!

Texten innehåller ju allt! Att man ska vara varsam om naturen, att djur bor i svamparna och att man kan äta en del av dem. Ofta sparkar barn sönder svampar, har jag märkt. Det kan man ju förstå, de ser sparkvänliga ut på nått sätt och så blir det alltid ett lyckat resultat. Men sjunger man sången så slutar man förstöra svampar, vem vill sabotera ett litet kryps nattsömn?!

När barnen kom till trädet där vår Knoppfröken sitter så väntade en överraskning under senaste knopppasset.
Trädet hade fått "nya blad".



I klädnypor hängde något nytt och spännande som syntes på långt håll. Men vad var det?



Jo, trädet var fullt av knoppmärken! Det vanliga är väl att man får märkena i början av terminen, men av olika anledningar så kom våra först nu. Fast den som väntat på något gott...! Kul är det i alla fall att få märke, en del hade ju sitt kvar sedan förra terminen.



Så här ser märket ut i närbild. Är ärligt talat inte helt förtjust i det. Varför se det mest ut som en bebis med en löjlig spetsmössa, möjligen en lillasyster till Kalles kaviar? Tycker inte att den hänger ihop med märkena för Mulle och Knytte. Om det ska föreställa ett vanligt Knoppbarn hade en mössa känts ok. Hoppas på en pinneman tills märket görs om någon gång i framtiden! Men bortser man från detta så är ju färgsättningen fin!

Eller vad tycker ni?

Nu när hösten är här börjar man att fundera på vinterkläder och nya regnbyxor, mössor och vantar. En snabb titt i affärerna gör en lite bestört, för dels är kläder redan i "knoppstorlek" indelade i pojkar och flickor och dels är färgvalen väldigt få. Flickor kan välja på rosa och rött och bojkar på brunt, blått och grönt. Här har flickorna en klar fördel, i alla fall om man tänkt sig att barnen ska vara ute i skogen också.

Kolla in bilden, hur många klädesplagg kan du hitta?



Inte helt lätt att se några alls, eller hur? Tänk dig då att ett barn kommer bort i skogen, snubblar och blir liggande. Att välja rätt kläder handlar inte bara om varma och tåliga kläder, det handlar lika mycket om färger. Att välja rätt färger är en säkerhetsfråga. Jag vet att många förskolor använder västar i självlysande färger och det är ju bra. Samtidigt kan västarna var klumpiga och hindra barnens rörelser (inte heller så bra om man kommer vilse och inte kan hålla värmen!). Så fram för mer färgranna kläder till våra barn!

De här var färgerna på kläderna som jag lagt ut i en skogsbacke.



Ganska vanliga färger på ytterkläder jag sett i butikerna och för jämförelsens skull tog jag med en reflexväst också. Men jag tycker inte ens att den syns speciellt bra när man lägger den bland höstlöven... Fast det är klart att den kanske syns bättre om man bär den på sig.

Hittade du alla sju plaggen? Här kommer rätt svar;



Så om du själv ska köpa nya barnkläder, eller har föräldrar som ber om tips ha gärna färgvalet i bakhuvudet också! Ett tips kan vara att lägga ut kläder längst en stig och be föräldrar att leta efter så många de kan hitta. Man får sig en aha-upplevelse!

Nu när höstlöven börjar falla är det dags att leta bladluppar. Det vill säga blad med hål i! För små barn kan det vara ganska svårt att kolla i en vanlig lupp, men bladluppen fungerar nästan som ett förstoringsglas. Det är klart att den inte förstorar på riktigt, men genom att den ramar in ett litet område är det lättare att fokusera för ögat. Ett löv är dessutom lätt att hitta, gratis och det gör inget att det går sönder. Sen så får man "luppögon" på köpet, ni vet då man genast börjar spana efter blad med hål i vart helst man går!



Så ut och hitta dig en lupp och håll den mot en sten eller en trädstam. Vad ser du?