Begrepp
Jag har redan berättat om vad vi gör när vi stannar vid Knoppstenen, hur vi sjunger, leker och känner på stenen. Men en så enkel aktivitet kan faktiskt innehålla väldigt mycket om man bara tänker till lite.
Barnen får konkreta naturupplevelser av att känna på stenen, men att bara lägga en naken hand mot en sten kan också ge bra språkupplevelser. Hur känns stenen? Kall? Varm? Våt? Hård? Skrovlig? Barnen hör orden och kan koppla ihop en känsla till dem. Som ledare och vuxen kan man ge så mycket, bara man tänker på att använda ett rikt språk.
Ofta är man kanske lite slarvig, så även jag! Det kan bli ett -"Känner ni, idag var den våt!" men så mycket mer ett -"Känner ni, stenen är våt idag. Den känns fuktig och lite kall" ger.
Man kan ge ord "tillbaka" också. Om man frågar barnen hur stenen känns och någon svarar varm så kan man svara -"Ja, den är varm. Den har blivit uppvärmd. Är den het tycker du?". Om man ställer samma typ av frågor varje gång man stannar vid stenen så lär sig barnen många ord och begrepp kring stenen. Själv tycker jag att det är spännande att något enkelt kan ge så mycket om man bara stannar till och analyserar det lite.
På Friluftsfrämjandets ledarkurser pratar man om "stranden och forsen". Om du tänker dig din vardag, ditt liv eller din tid med knoppgruppen som en fors som virvlar fram. Vattnet finner sina vägar och rinner i sin fåra. Det finns stenar i forsen, saker som dyker upp men som vattnet tar sig runt. Om man då plockar upp en sådan sten och tittar lite extra på den kan man lära sig något om den. Kanske man väljer att lägga tillbaka den på samma plats igen eller så väljer man att göra något nytt av den, i vilket fall har man tittat lite närmre på en av stenarna. Man har tagit sig tiden att stanna upp och reflektera. Övningen är nog främst till för att ta tag i problem man stöter på, men jag tycker att man kan göra så även på andra områden. Här har jag valt att analysera vår Knoppsten.
Vad skulle du välja att plocka upp för sten ur din flod?!
Ibland blir det inte som man tänkt...
Att backa kan vara svårt och ibland är diket djupare än man tror! Veckans Knoppskola startade lite senare än vanligt eftersom en bil backade i diket medan vi väntade på varandra! Kanske inte den start man tänkt sig på Knoppskolan eller den bilfärd föraren tänkt sig, men ack så spännande för Knoppbarnen!
(Lyckligtvis blev ingen skadad och när bilen var uppdragen ur diket kunde Volvon fortsätta sin färd och vi kunde gå till skogen!)
(Lyckligtvis blev ingen skadad och när bilen var uppdragen ur diket kunde Volvon fortsätta sin färd och vi kunde gå till skogen!)
Aktivitetstips!
Om du bor i Uppsala med omnejd så kan du besöka Storvreta på söndag. Då anordnar Friluftsfrämjandet där en familjeaktivitetsdag. Mellan klockan 10-14 den 30 september så kan man fira att Mulle fyller 50 år i år, gå tipspromenad och smaka blåbärssoppa, åka hästdroska, snickra holkar, baka bröd på stenar, klättra på rep, grilla och dricka kokkaffe över öppen eld med mera. Visst låter det kul?!
Mulle själv besöker Tipp Toppen, dvs skidbacken (där alla aktiviteter äger rum) mellan 11-13. Nu är det bara att hålla tummarna för bra väder!
Mulle själv besöker Tipp Toppen, dvs skidbacken (där alla aktiviteter äger rum) mellan 11-13. Nu är det bara att hålla tummarna för bra väder!
Hungrig ekorrbebis
Eftersom jag skrivit lite om ekorrar i tidigare inlägg så måste jag bara dela med mig av detta lilla söta klipp som jag hittade när jag surfade runt. Min minsta knopp är helt till sig över att ekorrbebisen äter välling. Dessutom ser man tydligt att ekorrens svans är lika lång som ekorrens kropp, alltid något!
Klicka bara på bilden så kommer du till själva filmen!
Klicka bara på bilden så kommer du till själva filmen!
Kottmat
Idag pratade vi Ekorre och kottmat på Knoppskolan. Första stoppet är alltid Ekorrens gran och vi spanar alltid efter både en ekorre och kottar. Men någon skuttande ekorre har vi aldrig sett, däremot kottar. Så idag tittade vi på hur kotten som ekorren har ätit på ser ut.
Ekorrar skalar som bekant inte av allt på kotten utan slänger en liten "skrutt" på marken. Men det passar musen utmärkt, för då kan han äta resten! När musen mumsat klart ser det ut så här:
De kottarna kan man plocka och ta in, då "slår de ut" som blommor. Doppar man bara toppen i lite färg så får man en tjusig bukett!
Vi sjöng även denna sång;
(Melodi: Blinka lilla stjärna)
Ekorr Kurre i sin gran
Gillar alla Knoppebarn
I var grankott finns hans mat
Och han skalar den med fart
Men han sparar kottens topp
Den får musen äta opp!
Tja, den sången säger väl allt!
Ekorrar skalar som bekant inte av allt på kotten utan slänger en liten "skrutt" på marken. Men det passar musen utmärkt, för då kan han äta resten! När musen mumsat klart ser det ut så här:
De kottarna kan man plocka och ta in, då "slår de ut" som blommor. Doppar man bara toppen i lite färg så får man en tjusig bukett!
Vi sjöng även denna sång;
(Melodi: Blinka lilla stjärna)
Ekorr Kurre i sin gran
Gillar alla Knoppebarn
I var grankott finns hans mat
Och han skalar den med fart
Men han sparar kottens topp
Den får musen äta opp!
Tja, den sången säger väl allt!
Pinnemans samling
Vid det sista stoppet fikar vi, men innan dess så är det lite samling med Pinneman.
1. Pinneman bor i en påse, där ligger han och snarkar. Eftersom barnen gissade att det var en björn som snarkade första gången, så sjunger vi Björnen sover.
2. Men inte är det en björn inte. Det är Pinneman! Han hälsar på alla och så berättar han vad han gjort på Knoppskolan idag, vilket är precis detsamma som vi. Pinneman har numera på sig en mössa han också (visst är den snygg, det är en snodd av maximodell!)
3. Sen tar Pinneman fram sin ryggsäck och vi jämför lite färg och form. Pinnemans ryggsäck är en dockryggsäck som jag tror kommer från en garndocka som symboliserar strövarbarnet, men det är en parentes.
4. Pinneman har ett rött sittunderlag. Finurligt nog kan detta även användas som skarf eller halsduk de dagar han glömt sin mössa. Men Pinneman önskar sig ett riktigt sittunderlag, det gör han...
5. Sen tar Pinneman fram sin kåsa och dricker. Det brukar bli en skön mix av mjölk, kaffe, saft och nyponsoppa. Hans kåsa är ursprungligen en nyckelring.
6. Pinneman äter sedan vad som finns tillhands. Detta är nog en macka, barr brukar bli bananer.
Pinneman är så bra på att återberätta, att se varje barn, att spela Knoppbarn, att illustrera ett friluftsliv, att ställa frågor... Ja, Pinneman är bra på det mesta. Möjligen är han inte så genuskorrekt, men man skulle ju kunna döpa om honom. Framför allt öppnar han upp ögon för att hitta andra Pinnemän. Gärna ca 10 cm, lagom greppvänlig och med näsa. Barnen luskar och letar!
Jag tycker inte att man ska köra Pinneman om man är på en plats utan pinnar, eller som har mycket av något annat. Då passar Kotta eller Sten bättre, eller vad det nu kan vara som finns där. Tycker jag alltså!
1. Pinneman bor i en påse, där ligger han och snarkar. Eftersom barnen gissade att det var en björn som snarkade första gången, så sjunger vi Björnen sover.
2. Men inte är det en björn inte. Det är Pinneman! Han hälsar på alla och så berättar han vad han gjort på Knoppskolan idag, vilket är precis detsamma som vi. Pinneman har numera på sig en mössa han också (visst är den snygg, det är en snodd av maximodell!)
3. Sen tar Pinneman fram sin ryggsäck och vi jämför lite färg och form. Pinnemans ryggsäck är en dockryggsäck som jag tror kommer från en garndocka som symboliserar strövarbarnet, men det är en parentes.
4. Pinneman har ett rött sittunderlag. Finurligt nog kan detta även användas som skarf eller halsduk de dagar han glömt sin mössa. Men Pinneman önskar sig ett riktigt sittunderlag, det gör han...
5. Sen tar Pinneman fram sin kåsa och dricker. Det brukar bli en skön mix av mjölk, kaffe, saft och nyponsoppa. Hans kåsa är ursprungligen en nyckelring.
6. Pinneman äter sedan vad som finns tillhands. Detta är nog en macka, barr brukar bli bananer.
Pinneman är så bra på att återberätta, att se varje barn, att spela Knoppbarn, att illustrera ett friluftsliv, att ställa frågor... Ja, Pinneman är bra på det mesta. Möjligen är han inte så genuskorrekt, men man skulle ju kunna döpa om honom. Framför allt öppnar han upp ögon för att hitta andra Pinnemän. Gärna ca 10 cm, lagom greppvänlig och med näsa. Barnen luskar och letar!
Jag tycker inte att man ska köra Pinneman om man är på en plats utan pinnar, eller som har mycket av något annat. Då passar Kotta eller Sten bättre, eller vad det nu kan vara som finns där. Tycker jag alltså!
Illeville bocken
Låt mig få presentera en Illeville bock!
När barnen såg den i veckan var det en tjej som sa -"Åh, det ser nästan ut som en kotte!". Tja, rätt likt är det ju. Fast en Illeville bock har horn och så är det ju en bock och ingen kotte. Det är bra med fantasi!
Illevillebocken har en sång, den lärde jag mig på en kurs för länge sedan och har sjungit den sedan dess. Men det är hur troligt som helst att jag sjunger den på mitt sätt och med mina ord, så kanske kan någon annan en annan variant på denna?!
Illeville bockarna på vägen gick.
De undrar om Aina är hemma.
Ainas mamma hon svarade då (barnen får säga om de är hemma eller inte och föräldern svarar JA eller NEJ)
och Illevillebockarna de blev så glada (alt. Illeviellebockarna de blev så ledsna)
Ja Ja Ja! (Nej Nej Nej)
Badadamdampa
Så går man varvet runt och frågar om alla barn är hemma. Självklart sjunger man pappa eller farmor om det är en sådan med istället för mamma!
Jag älskar visan eftersom den är så glad, men barn som gillar att vara lite tvärtemot kan säga nej och då kan man allt sura lite när man sjunger, det framkallar förtjusta miner det med. Med visan blir alla barn sedda, men utan att behöva stå helt själva i centrum. De spelar ju mot sin Illeville bock! Sen kan de själva påverka sången genom att svara ja eller nej, men de slipper prata själva utan det gör den vuxne. Mycket mindre press för någon som är blyg och bra för någon som är van att alltid hojta svaret att få stå tillbaka lite. Dessutom gör man föräldrarna delaktiga!
Så med denna lilla sång lär man sig att fantisera, se kottar på ett nytt sätt och urskilja olika kottar (en grankotte är ju till exempel ingen Illeville!) dvs naturkunskap, varje barn blir sett, man lär sig barnens namn, barnen kan själva påverka (alltså demokrati) och vi har föräldramedverkan. Snacka om pedagogik!
När barnen såg den i veckan var det en tjej som sa -"Åh, det ser nästan ut som en kotte!". Tja, rätt likt är det ju. Fast en Illeville bock har horn och så är det ju en bock och ingen kotte. Det är bra med fantasi!
Illevillebocken har en sång, den lärde jag mig på en kurs för länge sedan och har sjungit den sedan dess. Men det är hur troligt som helst att jag sjunger den på mitt sätt och med mina ord, så kanske kan någon annan en annan variant på denna?!
Illeville bockarna på vägen gick.
De undrar om Aina är hemma.
Ainas mamma hon svarade då (barnen får säga om de är hemma eller inte och föräldern svarar JA eller NEJ)
och Illevillebockarna de blev så glada (alt. Illeviellebockarna de blev så ledsna)
Ja Ja Ja! (Nej Nej Nej)
Badadamdampa
Så går man varvet runt och frågar om alla barn är hemma. Självklart sjunger man pappa eller farmor om det är en sådan med istället för mamma!
Jag älskar visan eftersom den är så glad, men barn som gillar att vara lite tvärtemot kan säga nej och då kan man allt sura lite när man sjunger, det framkallar förtjusta miner det med. Med visan blir alla barn sedda, men utan att behöva stå helt själva i centrum. De spelar ju mot sin Illeville bock! Sen kan de själva påverka sången genom att svara ja eller nej, men de slipper prata själva utan det gör den vuxne. Mycket mindre press för någon som är blyg och bra för någon som är van att alltid hojta svaret att få stå tillbaka lite. Dessutom gör man föräldrarna delaktiga!
Så med denna lilla sång lär man sig att fantisera, se kottar på ett nytt sätt och urskilja olika kottar (en grankotte är ju till exempel ingen Illeville!) dvs naturkunskap, varje barn blir sett, man lär sig barnens namn, barnen kan själva påverka (alltså demokrati) och vi har föräldramedverkan. Snacka om pedagogik!
Tittut!
Den här sången (Melodin är "Gubben i lådan") sjunger vi alltid vid Knoppstenen, där vi också leker tittut. Knoppstenen är vårt andra stopp, på vägen mot skogen. Den syns bra från vägen och Ekorren´s gran, så den är lätt att ta sikte på för en Knopp. På vägen hit gäller det bara att runda en åkerplätt med ganska så högt gräs!
Vi "gömmer" oss genom att lägga ansiktet in mot stenen och så sjunger vi. Sången upprepas tills alla har tittat upp. Som treåring är det ju jättekul att vara lite tvärtemot, så man kan få sjunga ett par gånger! Vi sjunger sången tillsammans för att befästa gruppen och när alla tittar upp får varje enskilt barn sin bekräftelse, då jag som ledare säger "Nu ser jag Maja!" osv.
Att känna på en sten ger också en massa naturupplevelser som man som vuxen kanske inte tänker på. Men stenen kan vara kall, varm, våt eller torr. Den är hård men på mossan känns det mjukt. Själva mossan och stenens struktur är som ett litet landskap i sig och så kan man såklart få syn på ett och annat småkryp.
En egen Knoppsten borde varje Knoppgrupp ha, eftersom stenar inte alls är så tråkiga som man först kan tro!
Myrstudier
En av våra första aktiviteter på Knoppskolan är att titta på myror i stacken.
Stacken är inte alls stor och numera måste man böja undan en del gräs för att överhuvudtaget se den. Eftersom det varit ganska kallt på tisdagarna har det inte varit så stor aktivitet på stackens utsida heller. Man kan tänka sig att aktiviteten inför vintern är dessto större inne i stacken!
En myrstack är minst lika stor under mark som över och kan bli riktigt stor och gammal. Stacken kan bli meterhög ovan jord och ett par meter bred, då innehåller den flera tusen myror. Ja, ända upp till 1 miljon myror kan finnas i en riktigt stor stack! Då finns där också flera drottningar och dessa kan bli upp till 20 år gamla.
Myror är köttätare och lever av insekter men även större byten, som tex ormar. Dessutom förbrukar en medelstor stack motsvarande 10 kg strösocker under en sommar. Just sockret har vi tagit fasta på i vår Knoppskola och därför brukar vi mata myrorna. (Fast ska vi vara helt ärliga, så gör vi det kanske mest för att få en chans att se myrornas reaktioner på att få mat i stacken!)
Denna vecka fick myrorna sockerbitar. Det var lite svårt att ge ifrån sig dessa gobitar till myrorna, men å andra sidan så hittar myrorna sockret lättare när det är vått av saliv!
Stacken är inte alls stor och numera måste man böja undan en del gräs för att överhuvudtaget se den. Eftersom det varit ganska kallt på tisdagarna har det inte varit så stor aktivitet på stackens utsida heller. Man kan tänka sig att aktiviteten inför vintern är dessto större inne i stacken!
En myrstack är minst lika stor under mark som över och kan bli riktigt stor och gammal. Stacken kan bli meterhög ovan jord och ett par meter bred, då innehåller den flera tusen myror. Ja, ända upp till 1 miljon myror kan finnas i en riktigt stor stack! Då finns där också flera drottningar och dessa kan bli upp till 20 år gamla.
Myror är köttätare och lever av insekter men även större byten, som tex ormar. Dessutom förbrukar en medelstor stack motsvarande 10 kg strösocker under en sommar. Just sockret har vi tagit fasta på i vår Knoppskola och därför brukar vi mata myrorna. (Fast ska vi vara helt ärliga, så gör vi det kanske mest för att få en chans att se myrornas reaktioner på att få mat i stacken!)
Denna vecka fick myrorna sockerbitar. Det var lite svårt att ge ifrån sig dessa gobitar till myrorna, men å andra sidan så hittar myrorna sockret lättare när det är vått av saliv!
Trollslända
Här kommer ett litet pysseltips! Vi har gjort trollsländor av pinnar vi hittat i skogen. Vi valde pinnar som har som ett litet huvud i ena änden, men vilken liten pinne som helst duger. För att göra det så enkelt som möjligt har vi inte målat eller så. Ögonen är sådana man kan köpa i hobbyaffärer, dem har vi bara limmat på. Lite hjälp kan barnen behöva med ståltråden. Riktigt tunn ståltråd gör att trollsländan står och svajar naturtroget! Man kan använda tyll eller silkespapper till vingar. Vi använde rispapper (sådant man har i tygblöjor) som är tåligt mot vatten. Då kan trollsländorna stå ute och ändå vara fina fastän det regnar.
Här är flera trollsländor!
Lycka till!!!
Här är flera trollsländor!
Lycka till!!!
Att våga
Skogen är full av material som gör att man kan testa sina fysiska gränser. Det behöver inte vara så avancerat för att det ändå ska ge bra träning. Man kan klättra i träd, hoppa från stenar, gå på en stig med många rötter, gå i högt gräs... Barnens motorik tränas så mycket bättre i skogen än på någon lekplats. Eftersom det inte är tillrättalagt i skogen måste man lära sig att balansera också, att titta sig omkring, att läsa av omgivningen, att kunna falla på olika underlag osv. Jämför att hoppa ner för en klätterställning med att hoppa från en sten. På lekplatsen klättrar man upp på en jämn stege och hoppar ner på ett underlag som varje gång svara likadant vid nedslaget. En sten är olika på alla sidor, kanske också hal av mossa. Toppen av stenen är olika beroende på hur du står, likaså måste du hoppa på olika sätt beroende på hur stenens kanter ser ut. Nedanför stenen kan man landa i mjuk mossa, på en hård rot, på en annan sten, i en nedförsbacke.
Här är en balansövning om än med lite vuxenstöd.
Visst ser man nästan på bilden hur barnet scannar av inför det stundande hoppet ner? Vilken sida är bäst? Ska man hoppa före stenen eller på den?!
Balansgången är en del av leken som Bockarna Bruse. Förutom att det var svårt att balansera så var det lite läskigt också. Inte bara för höjdens skull utan kanske mest på grund av trollet. Det såg ut så här!
Här är en balansövning om än med lite vuxenstöd.
Visst ser man nästan på bilden hur barnet scannar av inför det stundande hoppet ner? Vilken sida är bäst? Ska man hoppa före stenen eller på den?!
Balansgången är en del av leken som Bockarna Bruse. Förutom att det var svårt att balansera så var det lite läskigt också. Inte bara för höjdens skull utan kanske mest på grund av trollet. Det såg ut så här!
